Jan Guillou är ett namn som brukar komma upp när man ska utse vår tids motsvarighet till Strindberg. Det är väl logiskt eftersom han också är författare och gillar att provocera. Men det går inte riktigt att jämföra hans författargärning med Strindbergs, eller hans popularitet. Några 10 000 arbetare lär inte marschera förbi Guillous bostad med tända facklor när han fyller 70 år. Då är en jämförelse mellan August Strindberg och Zlatan Ibrahimovic mer relevant.
Även om de verkar/verkade inom helt olika områden så är likheterna många. Båda är offentliga personer som vägrat låta Jantelagen trycka ned dem. Båda är bråkmakare som trivs bäst när det tjuter och viner runt skallen. Båda bryter tabun. Båda beskrivs som ”otyglade vildhjärnor”, ”naturfenomen” och ”galna” i pressen. Båda har en enorm arbetsdisciplin. Båda är personer som alla har en åsikt om och som delar Sverige mitt itu mellan hatare och älskare.
De är också två personer som varit lite för stora för att svenskarna ska kunna ta in det. Zlatan som är en av världens bästa spelare i världens största idrott med över 250 miljoner utövare och som dessutom har skapat några av historiens mest spektakulära fotbollsögonblick. Strindberg som ledde hela världens dramatikutveckling i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och skapade betydande verk inom prosa, poesi och måleri.
Strindbergs själbiografi Tjänstekvinnans son hade undertiteln En själs utvecklingshistoria. Jag är Zlatan Ibrahimovic kunde ha haft undertiteln En fotbollsspelares utvecklingshistoria. Den handlar också om en ung kille som valde att gå sin egen väg trots de vuxnas alla försök att omvända honom och få honom att passa in i mallen och spela för laget istället för sig själv.
Han har också struntat i de vanliga oskrivna reglerna om att man ska hålla låg profil, inte tro att man är något och hålla inne med vad man tycker. I biografin drar han det till sin spets och bryter mot ännu ett tabu, att berätta vad som sagts i omklädningsrum och bakom kulisserna i storklubbarna och på transfermarknaden.
De flesta skulle ha väntat med att ge ut en sådan bok tills karriären var över och man inte längre behövde oroa sig för att sätta åt någon som man senare riskerar att stöta på eller behöver hjälp av. Men Ibrahimovic fungerar inte så. Han måste ha bråk för att hålla sig skärpt. Det är en av anledningarna till att han och den konflikträdde Barcelonatränaren Pep Guardiola fungerade så dåligt ihop. ”Jag skriver för att slåss” skrev August i ett brev till en vän när han arbetade med romanen Röda Rummet och Zlatans utgångspunkt verkar ha varit något liknande vid tillkomsten av biografin. Han ger inte ut den nu mitt i karriären för att tjäna som mest pengar på den. Han vill sätta dit de förbannade jävlarna som satt sig upp mot honom där och när det biter som bäst.