Ytligt om konfliktens vardag

I nyhetsrapporteringen finns som bekant sällan utrymme för eftertanke eller fördjupning. Och oftast handlar den om män. Detta är brister som journalisten Pernilla Ahlsén velat råda bot på. I förordet till sin reportagebok En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva skriver hon att hon ville berätta om vardagen i en av världens mest hårdbevakade konflikten, den mellan israeler och palestinier, samt ge röst åt andra än de som vanligen kommer till tals, nämligen kvinnorna. Vi har redan hört männens berättelser, konstaterar hon.Pernilla Ahlsén har tillbringat nästan två år i regionen och rest fram och tillbaka mellan Israel och Västbanken och träffat både israeliska och palestinska kvinnor. Hon möter palestinier som lider under ockupationen, men tillbringar också mycket tid på den israeliska sidan. Hon följer till exempel med de israeliska kvinnorna i Machsomwatch som på sin fritid åker ut till vägspärrarna och dokumenterar soldaternas övergrepp och träffar den kvinnliga bosättaren som blivit mor till sina barnbarn, sedan hennes dotter sköts av palestinska extremister.Det är nästan enbart kvinnor som kommer till tals, vilket är syftet med boken, men det är tveksamt om det verkligen är specifikt kvinnliga erfarenheter av konflikter som står i fokus. De flesta av historierna skulle lika gärna kunna handla om män — möjligen med undantag av den fjortonåriga palestinska flickan som tvingas gifta sig med en äldre kusin eftersom fadern inte har råd att försörja alla barnen.Genom att låta de palestinska kvinnorna berätta om de svårigheter de möter i vardagen målar Pernilla Ahlsén upp en bild av många av konfliktens grundläggande problem. Hon skriver till exempel om vägspärrarna och murbygget som gör det omöjligt för människorna att lämna sina byar, husrivningarna och den nyckfulla och svårgenomträngliga militärlagstiftningen som bland annat gör att någon kan hållas i "administrativt förvar" i fängelse i åratal utan rättegång.Inkännande och engagerat skildras palestiniernas situation, men bokens intressantaste kapitel är egentligen de som beskriver den israeliska sidan av konflikten. Pernilla Ahlsén berättar om sin vänskap med flera unga, israeliska kvinnor, framför allt Noa som tjänstgör som officer i den israeliska armén och Katja, den nyanlända ryska invandraren som trots att hon egentligen är kristen känner en så stark dragning till judiska staten att hon till och med gör militärtjänst, och ger i porträttet av dem fina inblickar i det israeliska samhället. Hon visar till exempel hur militariserat det är, och segregerat. Israeler och palestinier vet nästan ingenting om varandras liv och har i princip ingen kontakt med varandra - utom i vägspärrarna.Intressant är också porträttet av den ensamstående, dubbelarbetande judiska mamman som trots att hon knappt har råd med mat till sina barn röstar på just den högerregering som sänkt bidragen. Det är en tydlig beskrivning både av hur hårt ockupationen belastar statsbudgeten, och i hur hög grad det israeliska samhället genomsyras av rädsla. Som Pernilla Ahlsén skriver är det "säkerheten" och inte plånboken som styr hur människor röstar.I En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva finns utan tvekan många fina personporträtt och intressanta livsöden. Det går dock inte att komma ifrån att det är en tämligen ytlig skildring av konflikten. Pernilla Ahlséns bok tillför ingenting nytt, och innehåller inga oväntade vinklar eller perspektiv. Det är dessutom tveksamt om boken lyckas med det som man förväntar sig av en bra reportagebok, att ge en fördjupning och nyansering av nyhetsrapporteringen. Trots att syftet bör ha varit det rakt motsatta, att röra sig bakom schablonbilderna, fastnar hon ofta i dem. Israelerna är soldater, besatta av säkerhet, och palestinierna sitter vid sina rivna hus eller sörjer sina fängslade eller döda. Kapitlen är korta, nedslagen i människornas liv ofta ytliga. Pernilla Ahlsén är inget annat än en tillfällig gäst i det vardagsliv under ockupationen som hon beskriver, och det märks på skildringen.Boken ger ändå en övervägande saklig och balanserad introduktion till konflikten, ur gräsrotsperspektiv, och som sådan fyller den kanske en funktion.