Vad fyller äktenskapet för funktion i den av allt större individualism präglade västvärlden? Behöver två människor som lever ihop något äktenskapsbevis för annat än rätten att få varandra?
Idén om att äktenskapet förutsätter ömsesidig kärlek och att det i första hand syftar till parternas personliga lyckliga är förhållandevis ny. Den sammanfaller med det moderna industrisamhällets framväxt. Redan på 1850-talet ledde dock den äktenskapliga frihetsrörelsen i USA till så kallade expressiva äktenskap (där parterna gifte sig av kärlek och förväntade sig personlig lycka), och vidare till expressiva skilsmässor (om en eller båda var olyckliga). I anknytning till dessa föddes tanken om att samlevnad som byggde på ömsesidig kärlek var likvärdig med giftermål. I Sverige var Ellen Key vid förra sekelskiftet en förespråkare för kärleksförhållanden utan vigsel.
Om det moderna äktenskapets förhållande till lycka och om äktenskapslöften som ett eventuellt hot mot den sanna kärleken handlar Elisabeth Gilberts I nöd och lust: En tvivlare försonas med äktenskapet. Det är en fristående fortsättning på bästsäljaren Lyckan, kärleken och meningen med livet. Återigen reser författaren och journalisten Liz – författarens alter ego – till Asien i sökande efter vidgade vyer. Denna gång är hon dock inte på väg ut ur ett olyckligt äktenskap utan på väg in i ett nytt. Sedan några år tillbaka är hon ’lyckligt ogift’ med brasilianaren Felipe. Men när Felipe efter en tids pendlande till USA plötsligt utvisas inser båda att de måste gifta sig för att kunna bosätta sig där. Under den långdragna ansökningsprocessen lever paret ett kringflackande liv på hundratals små sjabbiga hotellrum runtom i Vietnam och Laos. Många av Asiens flygplatser blir deras egna ’inofficial love airports’.
Tack vare arbetet med sin bok om äktenskapet klarar Liz hela situationen och dessutom gör hon upp med sin egen syn på giftermål. Här syns Gilberts reportertalang. Oavsett om det rör sig om Liz egen mamma, om den gamla hmongkvinnan i Vietnam eller om nygifta laotanska bönder närmar hon sig sina informanter med öppenhet, respekt och sann nyfikenhet. Hon är självkritisk, analyserar sina egna reaktioner i mötet med det okända och försöker få distans till sin egen amerikanska verklighet.
I nöd och lust är en personlig och underhållande betraktelse över äktenskapets lika föränderliga som konstanta väsen. Av den forskning och statistik som Gilbert använder gör hon en lättläst exposé över det västerländska äktenskapets historia. Till de bästa avsnitten hör Gilberts diskussion av homoäktenskapens betydelse för det moderna samhället samt resonemanget om konflikten mellan det ”grekiska” och det ”hebreiska” arvet i den västerländska mentaliteten. Lika intressant är hennes utläggning om barnlösa kvinnor, vilka enligt statistiken alltid utgör minst tio procent av varje samhälle och är en samhällsnödvändig ”mosterbrigad” (det får mig återigen att associera till Ellen Keys begrepp ”modrande”). Tesen att äktenskapet har en subversiv potential är tankeväckande, även om Gilbert samtidigt tar upp äktenskapets negativa inverkan på kvinnors valmöjligheter. Enligt henne har kvinnor av tradition haft ”en sorts förmåga att ändra skepnad, att […] upplösas och sedan forma sig kring partnerns behov eller barnens behov eller helt enkelt kring vardagslivets krav”. Gifta kvinnors begravda livsdrömmar kallar hon för ”New Englands kyrkogårdssyndrom”.
Trots sina starka sidor är I nöd och lust i många avseenden typexempel på amerikansk coachlitteratur. Ofta blir humorn lite krystad och upprepningarna alltför många. Gilberts tendens att vara övertydlig understryks av alla de täta kursiveringarna som ger ett intryck av pedagogiska pekpinnar. Den kvicka berättarstil som präglade Lyckan, kärleken och meningen med livet finns inte mycket av här.
Att Gilbert medvetet undviker att dra egna ”prydliga slutsatser” kan tyckas sympatiskt. Men i sina resonemang om maktrelationer i den moderna familjen slår hon tyvärr in öppna dörrar. Det är konstigt att hon inte ens nämner den feministiska teoretikern bell hooks oslagbara Allt om kärlek (2000). Är det av rädsla för att verka alltför radikal? Och varför väljer hon bort en sådan relevant källa om äktenskapets och familjens historia som Göran Therboms Between Sex and Power: Family in the World 1900-2000 (2004)? Hon vill ju diskutera ämnet ”så korrekt som möjligt”, om än på ett underhållande sätt.
Att Liz försonas med äktenskapet som samlevnadsform går att förutse ur bokens titel. Det är hennes väg fram till beslutet som är det mest intressanta, både som en inre resa och som en personlig reflektion över äktenskapet i olika kulturer. Bokens stämningsfulla epilog markerar slutet på Liz och Felipes odyssé samtidigt som den avrundar Gilbets resonemang om äktenskapets för- och nackdelar.
”Vi gifter oss för att få ett vittne till våra egna liv”, säger Susan Sarandons rollfigur i filmen Shall we dance. ”I ett äktenskap tar vi den andra med allt som hör till och lovar: du kommer inte att leva ditt liv osedd, eftersom jag ser dig; du kommer inte att sakna vittnen, eftersom jag blir ditt vittne.” Gilbert behöver tvåhundra sidor för att komma fram till en liknande syn på äktenskapet. Men som en lovsång till kärleken och till människors förmåga att gå vidare efter stora livskriser är I nöd och lust en bok man blir glad av.