Vitsar är ingenting att skämta om
Sebastian Johans läser en märklig och bubblande tegelsten.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men vitsen är inte bara intellektuell förströelse och tungvrickning. Tvärtom - vitsen, skämtet och muntrationen har genom den västerländska historien föregripit litterära trender, agerat språklig förnyare och estetisk utmanare. Och studerar man historien kan man se att kanon kryllar av vitsintresserade män. Aristoteles, Shakespeare, Joyce, Freud och Derrida är bara några exempel.
Har då en semi-litterär portalfigur som Jonason sin rättmätiga plats i historieskrivning och allmänt medvetande? Nej, det har han inte. Och ett sätt att råda bot på detta är att presentera honom i en närmare 1000 sidor tjock översikt som förutom Jonasons person också ger en bild av vitsens idéhistoria och blomstring i anekdotsamlingar, ungkarlskalendrar och revyer - vilket är precis vad Cecilia Grönberg och Jonas (J) Magnusson gör i Witz-bomber och foto- sken. Aron Jonason - vitsare, fotograf, tidningsman, poet. (Glänta).
Den Göteborgsvits som Jonason gjorde till sin egen hade en stark intellektuell och litterär lyskraft och, menar Grönberg och Magnusson, trots att den i dag framstår som tämligen avlägsen finns det ändå ett levande arv som förvaltas av poeter och författare som Malte Persson, Magnus Hedlund och UKON, Ulf Karl Olov Nilsson.
Det finns något väldigt tilltalande över det samvetsgranna allvar med vilket Grönberg och Magnusson griper sitt material, och deras tilltro till vitsens betydelse som språklig destabiliserare är av det smittsamma slaget. Fjolårets kanske märkligaste och mest bubblande tegelsten.
Cecilia Grönberg och Jonas (J) Magnusson
Witz-bomber och foto- sken. Aron Jonason - vitsare, fotograf, tidningsman, poet
(Glänta)
Witz-bomber och foto- sken. Aron Jonason - vitsare, fotograf, tidningsman, poet
(Glänta)