Visioner om en rättvis värld

Om en person, som har fått Nobelpriset i ekonomi, varit ekonomisk rådgivare åt president Bill Clinton och förste vice ordförande och chefsekonom på Världsbanken, skriver en bok som heter Fungerande globalisering tror man förstås att det är en vetenskaplig avhandling eller åtminstone en uppsats.
Men det är i stället är en bok om visioner, en politisk bok. Joseph E. Stiglitz är ungefär som en idealistisk svensk socialdemokrat, alltså ruskigt vänster i sitt hemland USA. Hans förslag när det gäller globaliseringen är mindre marknad och mer stat och regleringar. Han anser också att det mesta som gått snett här i världen är USA:s fel, eller åtminstone något som USA skulle kunna göra något åt.

Rättvisa är hans mål, och det innebär mer pengar till de fattiga och mindre förmåner till de rika. När det gäller handelspolitiken vill han att de rika länderna ska avstå från alla former av stöd, tullar och andra handelshinder, liksom patenträtter, medan de fattiga länderna bör ha rätt att slå vakt om sitt och kopiera, ungefär som Kina har gjort.
Hans modelland är Sverige och de andra nordiska länderna, även om han medger att allt inte är bra där.
Hans mål är en rad förändringar - politiskt och ekonomiskt, vad gäller institutioner, spelregler och tänkesätt. Jämlikhet och full sysselsättning är vad alla bör sträva efter. Han anser att världen förr eller senare måste genomföra de förslag han för fram.

Bland annat föreslår han ett system med speciella dragningsrätter, "världsdollar", som bygger på att länderna skyddar varandra och inte behöver sina valutareserver. Något liknande prövades med framgång i Östasien under krisen på 90-talet. Om alla eller de flesta länder var med i systemet och lämnade ifrån sig sina reserver skulle det skulle ge enorma resurser till de fattiga länderna. Dessutom borde man utauktionera fiskerätter och rätten att utvinna naturtillgångar på havsbotten, vilket också skulle kunna ge pengar till fattiga länder. Vapenexport till utvecklingsländer och föroreningar skulle man beskatta till de fattigas förmån, anser Joseph E. Stiglitz.

Författarens tilltro till FN är förvånande stor. Hans villkor är förstås att FN, Världsbanken, IMF och WTO genomgår omfattande reformer. Men den som har sett så många försök till sådana reformer misslyckas har svårt att dela författarens optimism. Han skriver inte heller mycket om korruption, trots att detta väl är en av de viktiga förklaringarna till att fattiga länder förblir fattiga trots en hel del hjälp.
Över huvud taget föredrar författaren storslagna reformer framför de små stegen. Men globaliseringen har ju redan hjälpt miljoner kineser och indier till välstånd. Hjälp till självhjälp och exempelvis små lån till fattiga länders kvinnor låter inte så tjusigt, men framgångarna är slående. Det är väl snarare den vägen än genomgripande men oftast ogenomförbara reformer som skulle kunna leda till framtida välstånd i den ännu fattiga världen.

Visioner om en rättvis värld

I boken Fungerande globalisering är Joseph E Stiglitz mål ekonomisk rättvisa i världen, skriver Gunvor Hildén