Vetenskapens vakthundar skäller väl högt

EN NY BOK. Alltsedan upplysningen på 1700-talet har det ingått i en vetenskapsmans självpåtagna plikter att kritiskt granska och vid behov avslöja sin tids övertro, vidskepelse och skilda arter av pseudoforskning. Ibland gör granskarna ståndskall och andra forskare skyndar till för att bistå vid nedläggandet av bytet, men det händer också att vakthundarna skäller i vädret bara för att göra sig hörda. Båda slagen av beteende finner man exempel på i en nyligen utgiven samling uppsatser med titeln Fakta eller fantasier: Föreställningar i vetenskapens gränstrakter.

Samtliga arton bidragsgivare är etablerade forskare, i alla utom ett fall disputerade. Flera av dem är professorer. Ämnesinriktningen skiftar: fem psykologer, fyra medicinare eller biologer, tre fysiker eller ingenjörer och så några udda humanister, en teolog plus ett par till. Flera av dem är ute i renhållningssyfte och sopar ut UFO, trolleri, parapsykologi, myten om det sjunkna Atlantis och annat som sedan länge legat långt nere i skräppåsen. Men så kan det hetta till, som när Göteborgspsykologen Billy Larsson hävdar "Att Freud inte kan räknas som vetenskapsman är en insikt som blev uppenbar under 1900-talets sista decennium." Sakta i backarna, vill man säga, och ändra gärna "insikt" till "åsikt".

Den tveklösa förkastelsedomen illustrerar en brist på historiskt sinne som präglar många självutnämnda vetenskapsväktare. Varje teori- och lärobyggnad måste ses mot den samtida bakgrunden vilket i Freuds fall innebär medvetenhet om att psykologins ställning som självständig vetenskaplig disciplin ännu för hundra år sedan inte var klart definierad. Freud var en pionjär och gick väl ofta vilse men gjorde också viktiga upptäckter om det omedvetna själslivet som genomsyrar hela det moderna tänkandet om människan.

I centrum för flera av bidragen står Darwin kontra creationisterna, ett ämne som kan tyckas uttjatat men förtjänar fortsatt diskussion. Argumenten för utvecklingsläran är överväldigande men i den vetenskapsteoretiska renhållningens namn må det påpekas att evolutionismen är en teori, inte en evig sanning - sådana existerar inte i kritisk vetenskap. Mer givande än att slå sig för sitt biologiskt positivistiska bröst vore att undersöka det bittra motstånd Darwin alltjämt möter. Hur stor är egentligen skillnaden mellan utveckling och så kallad intelligent design? Evolutionsprincipen kan mycket väl ses som en gudomlig uppfinning, bara man kommer ihåg att begreppet design inbegriper avsikt, och att tillmäta Gud avsikter är ett på förhand dödsdömt försök att fånga det transcendenta i mänskliga kategorier.

Viktigt är också att vidga horisonten och inte studera den militanta creationismen enbart som ett västerländskt fenomen. Motståndet mot Darwin lär vara minst lika hätskt inom islam och berör därmed en mycket stor del av dagens mänsklighet. Här borde social- och religionspsykologin ha ett rikt forskningsfält. Så länge vi inte begriper de underliggande orsakerna till olika former av vantro kämpar vi förgäves. Gissningsvis rör det sig i detta fall om en rationellt oåtkomlig men för många människor i alla tider och alla kulturer djupt rotad känsla för det heliga.
Ett med creationismen besläktat fenomen som belyses av bibelforskaren Bertil Albrektson är fundamentalismen: tron att heliga skrifter är gudomligt inspirerade ord för ord. Även här erbjuder för övrigt islam en nära parallell till kristendomen. Som expert på hebreiska i den statliga kommission som stod för den senaste bibelöversättningen vet Albrektson vad han talar om och visar med konkreta exempel hur uppenbara skrivfel i gamla urkunder upphöjts till absolut sanning och därmed tvingat översättare och kommentatorer till de orimligaste krumbukter.

Det kan synas anmärkningsvärt att undertecknad som vill räkna sig till de någorlunda upplysta inte bejakar allt i Fakta eller fantasier. Anledningen är ingen önskan att rädda skumraskforskningen från att avslöjas utan motvilja mot alltför självgoda väktare av fakta och sanning stavade med stora bokstäver. Det kan gå för den närsynte rationalisten som för mången tvärsäker medicinare som fått sin uppblåsthet punkterad av den sent omsider erkända akupunkturnålen.

Vetenskapens vakthundar skäller väl högt

Staffan Bergsten känner motvilja mot alltför självgoda väktare av fakta och sanning.