Vemodigt och sentimentalt

En ny bok:Oscar Hijuelos: En enkel Havanna-melodi (BrombergsEn enkel Havanna-melodi är titeln på det senaste alstret från den kubansk-amerikanske författaren Oscar Hijuelos. Liksom hans debut från 1989, Mambo Kings spelar och sjunger om kärlek, är detta en berättelse om musik, kärlek och saknad.Världsberömd rumbaRomanens centralgestalt, Israel Levis, föds i slutet av 1800-talet och växer upp i en välbärgad läkarfamilj i Havanna. Efter att ha varit ett musikaliskt underbarn blir han som vuxen framgångsrik både som pianist och som kompositör till såväl seriösa som populära verk. Han når världsberömmelse med rumban Rosas Puras som han komponerat åt den vackra och framgångsrika unga artisten Rita Valladares. Hon är också hans livs stora passion, men trots att kärleken är besvarad fullbordas den aldrig.I början av trettiotalet flyttar Levis av politiska skäl till Europa, där livet som turnerande orkesterledare varvas med en lyxtillvaro i Paris. Efter några år inleder han ett innerligt kärleksförhållande med en ung judisk änka, Sarah Rubenstein. När nazisterna invaderar Frankrike registreras Levis felaktigt som jude och blir så småningom deporterad till koncentrationslägret Buchenwald. Han överlever, men är nedbruten till kropp och själ när han 1947 återvänder till Kuba.Musiken är här inte bara något som romangestalterna ägnar sig åt och njuter av, den påverkar även romanens uppbyggnad. Inledningskapitlen fungerar som en ouvertyr där huvuddragen i Israel Levis liv avslöjas, därefter följer ett antal tidsmässigt och geografiskt avgränsade delar, som i sin tur är uppdelade i kortare kapitel likt akter och scener i en musikal eller operett — eller som i zarzuelan, den spanska operaform som Levis excellerar i. Detaljer och händelser som omnämns i förbigående kan precis som en melodislinga återkomma och utvecklas vid ett senare tillfälle.Det är en behaglig roman att läsa för den som uppskattar gedigen, lite gammaldags berättarkonst. Någonstans i mitten känns det dock som den tappar styrfarten och aldrig riktigt finner den igen.Hijuelos är en mycket god miljöskildrare som kan beskriva gatuliv, musik och mat på ett sensuellt och lockande sätt, men när det gäller relationer mellan människor — fysiska såväl som emotionella — faller hans berättande ofta platt. Detta, och bruket av en utanförstående, allvetande berättare skapar en distans till roman-gestalterna som minskar läsarens engagemang i deras öden.Romanens kanske största brist är att Levis tid i koncentrationslägret bara skildras genom några korta glimtar. Kanske anser Hijuelos att ämnet behandlats så ofta i både skönlitterära och dokumentära sammanhang att han inte har något att tillägga, men resultatet blir att romanen känns ofullgången.En outvecklad tankeI inledningen beskrivs Israel Levis hat och besvikelse över insikten att världen inte är så vacker och ordnad efter Guds försyn som han trodde som ung och att musiken och kärleken inte kan besegra all ondska. Det är en tanke som bränner till och som gärna kunde ha fått utvecklas ytterligare. Men romanen varken bekräftar eller motbevisar den, och vad som skulle kunna ha blivit verkligt gripande läsning blir i stället bara vemodigt och en aning sentimentalt.