Vem styr vad du hör?

Journalisten Anders Mildner kan sin Cage, John Cage. Precis som den 100-årsjubilerande avantgardisten börjar han sökandet efter tystnaden med en klaustrofobisk upplevelse, där ljuden från det egna blodomloppet bultar och brusar: Ett slags tystnadens tortyr. Men nu är det ju inte det som är problemet i dagens samhälle, utan frånvaron av tystnad utanför forskarnas kliniskt tysta rum.
Som Mildner ser det är historien om ljud ”delvis en berättelse om hur människor lider av dem” och hans syn på vår nedskräpade ljudmiljö är pessimistisk: Från mullrande motorvägar till stimmiga skolsalar och bullerskadade fiskar. Mildner ser den moderna ljudhistorien som en berättelse om kommersialism och lyckas belysa hur vår ljudmiljö står i relation till samhällsutvecklingen. Den som har haft makt över ljuden har också haft makt i samhället, konstaterar han och exemplifierar med kyrkklockorna som tidig maktdemonstration.

Men tanken om ljudet som maktens bundsförvant är långtifrån ny. Har man läst en del utländska böcker på temat får man en viss känsla av déjà vu. Samtidigt har Mildner lyckats bunta ihop relevanta resonemang till ett överskådligt format på svenska, hoppat över några mellanled och gjort sig av med en del barlast. Han refererar aktuell forskning och ljudområdets relevanta litteratur – om än med viss godtycklighet och några glapp.
Mildner talar om ”ljudimperialism” och om hur vi flyr till musiken (som i sin tur är till salu) för att ”freda oss mot resten av bruset”. Men är det verkligen så hemskt? Koltrasten som trodde att den var en ambulans är en överskådlig bok om människans förhållande till ljud och musik. Författaren är en stilistiskt raffinerad essäist, men driver också med stark envishet sin tydliga tes om ljudet – och framför allt tillgången till tystnaden – som en klassfråga. Till slut blir jag lite trött på det inhamrade budskapet om att naturens (underförstått goda) ljud blivit en handelsvara och att vi alla är offer för dagens ljudsituation. Jag tillhör helt enkelt dem som i slutänden hellre vänder mig till en annan devis av Cage: “Var vi än befinner oss är det mestadels oljud vi hör. När vi ignorerar det, stör det oss. När vi lyssnar till det finner vi det fascinerande.”

Anders Mildner är mediekrönikör i UNT. Johanna Paulsson är frilansjournalist och musikkritiker i DN.