Västkustska burleskerier

Den som vuxit upp i Stockholms södra skärgård och kan räkna Strindbergs Hemsö, det vill säga sjökortets Kymendö, till sin obestridliga hembygd har ett barndomslandskap som är alldeles unikt och eget. Diktarstugan och syrenerna som han planterade finns där än. Liksom jordbruket och i dag en varvsrörelse. Sedan Hemsöbornas tillkomst har både Stig Dagerman, Bengt Anderberg och Werner Aspenström och fler än så dragit sig undan hit för att skriva. Närmare fastlandet finns flera Stindbergsminnen. Några av dem är tallen på Dalarö udd, där demonerna fick sig en omgång, medan den blivande nationaldiktaren sommarhyrde i närheten, de låga stugorna kring träkapellet och Fiskarhamnen, platsen för den magnifika avfärden till Hemsö med drängen Carlsson, som trodde att en råseglare hade fock. Intrycken hade Strindberg med sig när han i Bayern författade sin berömda skärgårdsskildring. Den som numera hör till de klassiker som denna höst portioneras ut tillsammans med en kvällstidning.

Västkustens motsvarighet till Hemsö kunde vara bohuslänska Saltö, belägen nära Uddevalla. Tv-tittarna är väl förtrogna med människorna och miljön genom Carin Mannheimers succéserier på bästa sändningstid. Upphovet till hela härligheten är Viveca Lärn, barnboksförfattare, dramatiker och vuxenförfattare på en och samma gång. Hennes roman denna boksäsong heter Värmebölja och är den femte boken i Saltöserien. Lite märks det nog att även den nya volymen har tillkommit med sikte på en bearbetning för tv. Men även som roman har den sitt särskilda liv med en handling, som sträcker sig över några heta augustiveckor och som bjuder på spänning och underhållning av bästa märke. Viveca Lärn har blick för vad som förr i världen kallades för skärgårdsoriginal. Sådana finns väl numera bara i fantasin, men det är ändå fullt tillåtet att släppa ut dem i deras rätta element som i det här fallet är ett före detta fiskeläge där sommargästerna tagit över. Och där de bofastas uppfinningsrikedom sätts på prov om de skall klara sig igenom den kalla årstiden.

Hos Viveca Lärn lyser dock de sociala frågorna huvudsakligen med sin frånvaro. Drivkraften i hennes skrivande är i stället en frodig berättarlust och en väldig ömsinthet gentemot de gestalter som befolkar hennes ö. Inte för att där saknas en ton av allvar. Men huvudsyftet är ändå att framställa människorna i deras vardagsbestyr och vardagliga dramatik på ett sådant sätt att de i de flesta fallen väcker läsarens sympati. Då accepterar man också gärna att ett lätt karikerande drag aldrig är långt borta. Vid några tillfällen lyser dessutom en fin ironi och en försiktig samhällssatir igenom som en extra krydda. Av just sommargästerna ser man dock inte så många spår. De är för det mesta statister som ser till att fylla restaurangernas, caféernas och kioskens dagskassa med mervärde så att det räcker över vintern. Innehavarna av dessa näringsfång får desto större del av utrymmet. Och det är dessas sympatier och antipatier, äktenskap, samboförhållanden, otroheter och andra snedsprång som ger berättelsen dess puls.

Liksom tidigare är det på så sätt några av dessa bofasta öbor som agerar i huvudrollerna. Vid det här tillfället drar tobakshandlare Thomas Blomgren och dennes före detta hustru Emily det tyngsta lasset. Men även den en gång i Paris verksamme, numera pensionerade korrespondenten William MacFie med ung hustru Sara och deras gemensamma barn Selma.
För att förtäta handlingen har Viveca Lärn dessutom infört en pyroman, som börjar med skolan och sedan tuttar på lite varstans. Och den värmebölja som givit romanen dess namn har givetvis att göra med de under de allra senaste åren så omdiskuterade klimatförändringarna.

Viveca Lärn är ordentligt uppdaterad på sin samtid och dess attityder, värderingar och övriga faktorer som styr våra livsstilar. Och nog finns där också en bakgrund i människornas upplevelser och sätt att behandla och betrakta varandra som har sitt upphov i vår tids allmänna värdeförbistring och vilsenhet, det som kännetecknar vårt sekulariserade samhälle. Men viktigast är ändå alla ofta dråpliga förvecklingar och episoder, som för handlingen framåt i denna läsarvänliga och med många finesser komponerade roman. Att omslaget visar en snipa och inte den Petterssonbåt som mot slutet spelar en viktig roll för att avslöja vem pyromanen är, står man gärna ut med. För det är inte svårt att nästan motståndslöst falla till föga för charmen och den varma berättarrösten hos Viveca Lärn, när hon med burleskeriet på högvarv gör dessa sina västkustbor synliga.

Västkustska burleskerier

Det finns charm och burleskerier så det räcker och blir över i Veveca Lärns nya roman Värmebölja, konstaterar Bo-Ingvar Kollberg.