Vårt dagliga behov av skam

Jorden vi ärvde är en vacker bok. Omslag och den vackra grafiska formen är gjord av Sandra Kantanen respektive Niklas Larsson. Papperet är vitt och tjockt. I boken finns också en rad bilder på målningar och teckningar. Mycket smakfullt.
Ja, och så var det innehållet. Boken består av ett antal korta betraktelser, skrivna av författare, journalister, poeter och präster, alltså inte - med något undantag - personer med särskilda kunskaper i det ämne som behandlas. Syftet är mycket tydligt och återkommer i så gott som alla avsnitt: Skäms! Skäms över att du ingår i den västliga kulturen, skäms över att du äter kött, kör bil, flyger, köper kläder!
Hela livsstilen är fel. Underförstått: Du borde flytta ut till en koja i skogen och leva på vad du kan hitta där, eventuellt odla några grönsaker och bär. De enda människor som inte behöver ha dåligt samvete är fattiga personer i fattiga länder. De tär inte på jordens resurser.

Två exempel: "Jag skäms. Ibland vill jag bara lägga mig ned och ge upp. Katastrofer mullrar vid glaciärkanterna. Hur ska det gå för mitt barn? Allt gnäll om trängselskatt och bensinpriser blir patetiskt i ljuset av att Golfströmmen kan stanna." (Camilla Lif)
"Vad händer om planetens framtida överlevnad förutsätter att Marknaden sätts ur spel?" (förre ärkebiskopen KG Hammar)
Och så där går det på. Jordens framtid beror på dig personligen och din livsstil. Om du inte genast ändrar livsstil så går jorden under.
Bara något enstaka avsnitt tar upp frågan om betydelsen av politiska beslut och teknisk utveckling. Där framstår Svante Axelsson, Svenska Naturskyddsföreningen, som ett lysande undantag, både för sina kunskaper i sakfrågan och sin inriktning på globala åtgärder och teknik.

Det är ju märkligt att alla dessa domedagsprofeter i allmänhet inte har ett ord att säga om den fantastiska tekniska uppfinningsrikedom som nu börjar visa sig när insikten om klimatproblemen har spritt sig mer allmänt. Dagligen kommer nya rapporter om olika metoder att minska utsläppen och att skapa energi utan farliga utsläpp.
Men det är som om författarna vägrar att se det, som om de önskar plåga sig själva och andra, precis som medeltidens flagellanter. Ibland får det nästan religiösa drag. Jorden liksom kräver av oss att vi ska avstå och leva fattigt. Men det är ju inte i den fattiga delen av jorden som de framsteg gjorts som kan leda till att miljökatastrofer kanske kan undvikas. Och just vårt land tillhör de industriländer som släpper ut minst växthusgaser per person.

Men om sådant kan man inte läsa i Jorden vi ärvde. Där är det nästan bara skam och ångest som gäller.
Vilka läsare riktar sig boken till? Det måste vara till den bildade medelklassen som uppskattar god konst och som är ängsligt noggrann med att vara politiskt korrekt. Boken kan ju skapa lite mer dåligt samvete till vad verkan det hava kan. Att den skulle få människor att i grunden ändra livsstil är det svårt att tro.

Vårt dagliga behov av skam

Den bildade medelklassen som är ängsligt noggrann med att vara politiskt korrekt utgör målgruppen för Jorden vi ärvde. Här får den som önskar sitt dagliga behov av skam tillfredsställt, konstaterar Gunvor Hildén.