Världsreporter ser tillbaka

"Världsreporter" är ett uttryck som ibland används om de där riktigt garvade och rutinerade utrikeskorrespondenterna som kan dimpa ner i vilken oroshärd som helst och leverera en sakkunnig, färgstark och mänskligt fängslande historiaom allt mellan statskupper och stympade barnsoldater. Här hemma tänker man kanske på Staffan Heimersson, Bo Holmström m fl.Till de internationellt mest kända i kåren hör Ryszard Kapuscinski. Det märkliga är att han från det censurstyrda efterkrigs-Polen lyckades ta sig ut i världen, skriva från länder där han knappt ens kunde göra sig förstådd och så småningom bli ett i västvärlden högt respekterat ögonvittne och samtidigt en klok analytiker.Efter en rad läsvärda reportageböcker från bl a Iran och Afrika har Kapuscinski nu gett ut en mer svårbestämbar bok, På resa med Herodotos. Där blandar han självbiografiska minnen från ett antal resor och stationeringar med utdrag ur Herodotos nästan 2 500 år gamla Historia. Det är en klassiker som självfallet starkt bidragit till vår bild av antikens värld. Den har följt Kapuscinski genom åren, inspirerat och imponerat, och det är klart att han känner sig som en nutida själsfrände till Herodotos, vars bok är "det första stora reportaget i världslitteraturen (?) Han är oförtröttlig, han måste färdas över hav och stäpp, våga sig in i öknen, och han redovisar detta för oss".Båda dessa författare har alltså varit utpräglade nyfikna journalisttyper men samtidigt haft en både bred och djup historisk och geografisk allmänbildning i bagaget. Det har sina poänger att läsa dem i det parallellslalom som den här texten utgör. Å ena sidan Kapuscinskis upplevelser i indisk hetta, bland Maotänkande kineser och oförutsägbara afrikanska legosoldater, å andra sidan Herodotos skildringar av grekisk-persiska och andra antika krig, brutala släktfejder och kungamord och expeditioner in i främmande barbariska länder. Herodotos blir undan för undan alltmer dominerande; hans texter trycks för tydlighets skull kursivt.Kapuscinski skriver som vanligt lättflytande och åskådligt. Möjligen upprepar han sig lite mer än vanligt, och minnesbilderna ger inte så mycket ny belysning av de grymma eller vardagliga hörnen av dagens värld, mera av allmänna likheter mellan vår tid och Herodotos, Xerxes m fl. Men även det kan ju vara värt en betraktelse.