Världen ser på Horace i dag
En dag varje år står han i strålkastarljuset i den bokläsande världens mitt, åtminstone i femton sekunder: Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl. Mannen som avslöjar vem som får årets litterära 10-miljonersvinst: Nobelpriset i litteratur. I dag är det dags igen.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Församlade journalister har dragit vapen: digitalkamerorna blixtrar, tv-kamerorna håller dörren till folkhemmet öppen, pennorna är redo att löpa amok i anteckningsblocken sekunden efter att Horace Engdahl har sagt "Nobelpriset i litteratur år 2005 tilldelas..." och en utklädd Gert Fylking sannolikt ropat sitt "Äntligen!", den lagom vanvördiga fjantighet som skänker ironiskt medborgarperspektiv åt högtidligheten.
Som Svenska Akademiens ständige sekreterare är Horace Engdahl en det svenska litteraturskeppets arbetande galjonsfigur.
I väl valda sammanhang syns och hörs han, mest på sina egna villkor. Och det retar somliga. Mycket blir han skälld för: högdragen, maktmänniska, snobb, kanoniserad övermänniska - den som söker träffar på Horace Engdahl på nätet, kan gotta sig i många sådana tillmälen.
Men en liten ovetenskaplig rundringning till initierade litteraturvetare och litteraturnjutare i Uppsala ger vid handen att han är en hyvens grabb, fast med låg mediaprofil och en genuin intellektualitet.
Och när jag kontaktar honom och vi kommer överens om att göra intervjun via mejl, är det en vänlig och hjälpsam akademisekreterare jag möter. Aningen återhållsam, men samtidigt en rätt roligt typ.
- Om krokodilerna lärde sig cykla, skulle de dö ut, mejlar han som kommentar till Akademiens relativa oföränderlighet, att den fortfarande följer stadgar från 1786.
I dag är det dags att tillkännage årets litteraturpristagare. Det är nu han är Horace för den svenska (och internationella?) tv-publiken. Tacka namnet, och inte enbart positionen, för det!
— Nobelpriset är den sista bastionen för den klassiska idén om litteraturens universalitet, säger han.
Hur går det till? Hur väljer man bland alla världens författarskap? Ska det vara en man i år, när det var en kvinna förra året, någon från Asien i år när förra årets pristagare kom från Europa eller...?
— Valet utgår endast från verkets kvalitet. Hänsyn till pristagarens ursprung är uttryckligen förbjudet i Nobelstadgan. Med detta bör man avse inte bara det nationella ursprunget, utan också tillhörigheten till olika kategorier, etniska, könsmässiga, sociala, säger han.
Att priset inte fördelas jämnt över mänsklighetens alla grupper ser han inte som något problem.
— Lika lite som svampar växer överallt uppkommer stor litteratur i alla mänskliga miljöer.
Är det inte svårt att välja?
- Nej, förutsatt att man inte överdramatiserar valet. Trots allt blir det ju en ny pristagare nästa år.
Det gäller dock för Akademien att ständigt vidga sina egna vyer och hitta nya - eller förbisedda - litterära domäner.
Nu är Nobelpriset i litteratur långt ifrån den enda författaruppmuntran Svenska Akademien ägnar sig åt. Varje år delas ett 60-tal priser och stipendier ut till svenska författare och humanister.
— De går sällan till debutanter, men ofta ändå till unga författarskap i utveckling.
Någon gång under 1800-talet slutade Akademien att ordna tävlingar i poesi och vältalighet. Men i dag har det blivit populärt att tävla med poesi i Sverige. Kan det vara något för Svenska Akademien att ta upp igen?
- Nej, säger Horace Engdahl, det har vi ingen tanke på.
Sålunda fortsätter Svenska Akademien sitt värv i pågående färdriktning vad litteraturpriser och stipendier beträffar.
En tungt lastad upplyst skuta som ömsom stävar genom intellektuellt mörker och dimma, ömsom surfar på den mänskliga tankens och uttrycksförmågans av snille genomlysta vågor, kan man säga om Akademiens roll i samtiden.
Många bekymrar sig för bokens framtid: för litteraturens och läsandets framtid. Tänk om alla dataspel gör att dagens barn inte blir läsande vuxna med förmåga att skapa inre bilder - eftersom de hela tiden får handling och bilder kastade i ansiktet på sig?
Den rädslan tycker Horace Engdahl är fånig.
- Redan filmen borde ha dödat förmågan att skapa inre bilder i så fall. Varje gång en uppfinning har lanserats - tryckpressen, litografin, filmen, TV:n, datorn - hörs denna klagolåt. Och den visar sig alltid obefogad.
Jaha. Må så vara. Men undersökningar visar att många människor sällan läser böcker, somliga läser inte alls, andra på sin höjd två-tre böcker per år.
— Man kan vara en god medborgare, en god människa, utan att läsa böcker! Litteraturläsande kommer förmodligen aldrig att bli allmänt utbrett. Det är bara måttligt upprörande. Alla människor behöver inte finna lust i samma saker, säger Horace Engdahl.
Så mycket var det med den snobbismen.
Men om man nu ändå läser böcker. Är alla påhitt samlade innanför bokpärmar ...litteratur?
— Litteraturens gränser flyttar sig oupphörligt. En del av det som förr kallades journalistik, reserapporter och vittnesberättelser kallas litteratur i dag. Fiktionen har blivit en del av underhållningsindustrin. Se på deckargenrens dominans! Bara ett fåtal seriösa författare tar på sig allvarligare uppgifter. Den seriösa litteraturen, som bär den klassiska traditionen vidare, har blivit ett minoritetsfenomen. En subkultur bland andra subkulturer.
Horace Engdahl ser inte längre någon hierarki på det kulturella fältet, bara en arkipelag där öarna inte har kontakt med varandra.
— Läsare av science fiction kommunicerar inte med läsare av lyrik, som inte kommunicerar med läsare av fantasy, som inte bryr sig om författare med filosofisk orientering, som inte betraktar barnlitteratur som riktig litteratur...
Så - vad läser Horace Engdahl själv? Om det nu blir tid över för annan läsning än den, som ska leda fram till att en ny Nobelpristagare har vaskats fram ur floden av författarskap?
Han ger inga författarnamn eller boktitlar, men säger:
— Jag söker alltid möjligheten att bli överraskad av det jag läser. Då hjälper det inte att bara läsa det erkänt goda ...
lena.koster@unt.se 018-478 12 95
UNT-fakta
Horace Engdahl föddes i Karlskrona 30 december 1948. Han blev fil kand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet 1970, fil dr 1987, ledamot av Svenska Akademien 1997, när han efterträdde Johannes Edfelt på stol nummer 17, och Akademiens ständige sekreterare 1999.
Han är adjungerad professor i nordisk litteratur vid Århus universitet sedan 2004.
Bibliografi i urval: Hermeneutik (med bl.a. Arne Melberg och Anders Olsson) (1977), Den romantiska texten (1986, pocket 1995), Om uppmärksamheten (1988), Stilen och lyckan (1992), Beröringens ABC (1994, pocket 2005), Stagnelius Kärleken (1996), Meteorer (1999/2003).
Horace Engdahl är gift med Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap med genusinriktning vid Södertörns högskola , feministisk debattör och en av grundarna av Feministiskt initiativ, numera dock avhoppad från Fi.