Världen sedd genom ljuset

En ny bok av Birgitta Lillpers är alltid en händelse. Det finns något magiskt som trollbinder i hennes texter. I sin nya diktsamling Glömde väl inte ljusets element när du räknade utfors­kar hon just ljusets element och hur världen konstitueras genom ljuset. Mottot till boken är ett citat ur utställningskatalogen till en utställning på Clore Gallery i London av William Turners verk. Turner anses ju vara en av målarhistoriens främsta ljuskolorister.Glömde väl inte ljusets element när du räknade är en massivt framvällande text på 165 sidor. Den kan läsas som en enda lång dikt om detta det förs­ta av livets element — ljuset. Boken är en vindlande reflexion över ljuset som existens­kategori och frågan är om inte Birgitta Lillpers med dessa dikter åstadkommit sitt hittills mest helgjutna verk. Egentligen handlar Glömde väl inte ljusets element när du räknade om perceptionens villkor, och människan är till sin natur framför allt en perceptionens varelse.Kalejdoskopiskt skrivsättI sin nya bok återvänder Birgitta Lillpers än en gång till det glesbygdens Sverige som hon känner så väl. Landskap, människor och djur i Dalarna utgör den yttre ramen för hennes texter. Det imponerande med hennes dikt om ljuset är hur hon lyckas anlägga ett kalejdoskopiskt skrivsätt där flera erfarenhetslager verkar samtidigt. Stilistiskt kan hon snabbt växla mellan vardagsskildringar och lyriska avsnitt för att sedan låta ett bibliskt eller arkaiserande tonfall bryta in i texterna.Det kanske mest imponerande med hennes nya bok är ändå att hon genom att analysera ljusets skapande och nedbrytande krafter lyckas blottlägga själva tidens gåta. På ett ställe menar hon till och med att sydvästsolens ljus i ett rum kan frammana de döda.Satir och samhällskritikDär finns även ett satiriskt drag i Glömde väl inte ljusets element när du räknade. Skickligt demaskerar Lillpers folks sociala maskspel samtidigt som diktjaget själv deltar i förljugenheten och hyckleriet. Bristen på autentisk kommunikation kan därför ses som huvudproblematiken i Lillpers nya dikter. Målet är att likt ljuset bli sann i sitt agerande, att bli fri från känslor av ensamhet och utanförskap. Hennes texter är inövningar i en annorlunda sensibilitet eller ett annat sätt att seoch uppleva tillvaron. Vad som då krävs är en speciell form av "väntan" som samtidigt är en sorts "aktivitet".@3a Text:I Glömde väl inte ljusets element när du räknade förekommer en serie utspridda texter om blommor som får fungera som en sorts prövningar av alternativa livshållningar. Så här lyder en av dessa fantastiska dikter: är det silkesliljan? Det är silkesliljan det är något särskilt med den vilja som är silkesliljans vi glömdes, nära nog: vi glömde nästan. Men hämtades i tid hämtade vi hit oss. Hämtade vi liljan. Hämtade dock hit den: blommande, redan, så ljuvligt och så harmset. Ljuvlig, harmsen formen. I den övergivna salen.En frän kritik mot dagens samhälle märks också i Birgitta Lillpers nya bok då hon gisslar konsumismen, it-samhällets avarter och de ekologiska konsekvenserna av miljöförstöringen.Mot en sådan tidsanda vill hon sätta ett nytt sätt att se och ett nytt sätt att vara vilket sammanfattas i denna ödesfråga: "Hur får vi syn på oss själva?"