Bra musiklitteratur på svenska är en bristvara. Antingen får man hålla till godo med tradiga akademiska tegelstenar om ämnen som ofta redan känns förlegade eller nöja sig med biografier om någon enskild artist eller grupp. Alternativt blädderböcker som Håkan Hellströms nya ”PS. Lycka till i kväll” eller Caroline af Ugglas och UKON:s uppmärksammade anteckningar från en terapi i Hjälp, vem är jag?.
UNT-skribenten Stefan Warnqvists antologi Vägen till sångerna: Samtal om kreativitet och låtskrivande landar någonstans mitt emellan. Här finns både den undersökande ambitionen i form av intervjun som ett slags enkät kring artisters syn på kreativitet, men framför allt viljan förmedla låtskrivarnas egna ord.
Inspirerad av musikjournalisten Debbie Krugers bok Songwriters Speak har han intervjuat 24 svenska låtskrivare, varav de flesta skivdebuterat under 2000-talet. Från popartister som Asha Ali och Timo Räisänen till reggaekollektivet Urban Tribe Stockholm. Warnqvist är den sortens musikaliska allätare som påläst rör sig mellan olika genrer, men ändå är det svårt att komma ifrån att Vägen till sångerna har en viss slagsida åt singer/songwriter-hållet – om än i sin bredaste bemärkelse.
Med några nödtvungna frågor om hur musiktjänster som Spotify och iTunes har förändrat förutsättningarna för artister och skivutgivning försöker Warnqvist göra intervjuerna mer angelägna. Men att han också inkluderar frågor om närmaste skivplaner gör att boken snabbt riskerar att bli inaktuell. Fråga-svar-formens oredigerade karaktär gör också att rena självklarheter blandas med sådant som kräver större förförståelse. För att inte tala om hur fånig popsvengelska kan låta i tryck. Som när singer/songwritern Sofia Talvik säger att en av hennes låtar har en ”mörk och lite eerie känsla”.
Men visst finns det också en del oförglömliga citat. Som när Dungens Gustav Ejstes konstaterar att hans skaparpass alltid slutar med att han ”sitter kallsvettig klockan halv fem på morgonen med söndersnusad läpp och har noll koll”.
Eller när Miss Li ogenerat berättar att hon ofta får inspiration på toaletten eller i duschen. Men att däremellan läsa lite för många liknande svar på lite för många liknande frågor blir till slut tjatigt.
Den här sortens långa ”pladdra-till-punkt”-intervjuer kräver nästan alltid en historia, karriär eller ett livsöde att berätta om och det märks också en tydlig skillnad när en mer etablerad rockare som Nicke Borg från Backyard Babies öppnar upp och berättar om hur han inte trodde att han skulle kunna skriva nykter. För Warnqvist är det viktigare att komma åt känslan än att skapa en kontext. Men att välja den minsta gemensamma nämnaren – kreativitet och låtskrivande – är samtidigt att göra det väl enkelt för sig. Att slippa förklara, fördjupa och se saker i ett större sammanhang.
”Men det är svårt det här med inspiration, svårt att veta var den kommer ifrån, och svårt att prata om den utan att bli alltför pretentiös”, säger Elin Ruth Sigvardsson och ringar in vad som egentligen är det stora problemet med en bok som Vägen till sångerna – rädslan för det pretentiösa och bristen på eget temperament.
Johanna Paulsson
Fotnot: Stefan Warnqvist är musikkritiker i UNT. Johanna Paulsson är frilansande kritiker.