Varför överger man sitt barn?

I andra världskrigets slutskede lämnar en kvinna och hennes son Stettin i nuvarande Polen. För att undkomma Röda arméns soldatesk följer de med ett flyktingtåg mot Berlin. Vid en järnvägsknut under färden lämnar modern sin åtta år gamle pojke kvar på stationen. De kommer inte att se varandra igen förrän nio år senare.
För sin roman Hjärtats blinda fläck tilldelades Julia Franck 2007 det tyska bokpriset. Nu finns den i svensk översättning. Till det yttre är boken en tidskrönika över fem decennier av 1900-talet. Men också en släktberättelse som inleds med första världskriget och slutar i den östra delen av Tyskland på 1950-talet. Julia Franck är en författare som äger berättandets gåva. Hon har säker blick för nära relationers skörhet, jaggränsernas obestämbarhet och hur motsägelsefulla och sammansatta känslor kan vara.
Allt detta har satt sina tydliga spår i boken. I början och på slutet riktas uppmärksamheten på barnet Peter och dennes upplevelser av både krigets vidrigheter och en uppväxt senare hos en farbror som egentligen inte vill veta av honom. Mellan dessa avsnitt, berättade med suggestiv inlevelse, närhet och en sårig puls, återger författaren moderns historia med milstolparna i Tysklands mörka historia under förra seklet som tidsmarkörer. Där finns utsnitt av medelklassliv i första världskrigets skugga. Där ingår ett långt parti som skildrar moderns ankomst till Berlin under Weimarrepublikens hektiska 20-tal med dess lastbara nöjesliv och så småningom djupa ekonomiska kris . Snart nog breder den bruna smittan ut sig med riksdagsbrand och förföljelser av judar och oliktänkande. Det är händelser som ger boken ett tydligt kronologiskt förlopp.

Ändå är det människorna som intresserar Julia Franck allra mest, deras alldagliga tillvaro, sökande efter utkomst, umgängesliv och livsdrömmar. Det är inte svårt att på håll se Christopher Isherwoods inflytande, när dåtidens nöjesvärld står i centrum. Här och var har författaren också hämtat ett och annat ur klichéförrådet för berättelser av det här slaget. Men det finns också en dimension i romanen som kritiskt nagelfar livsstilar, där människan är sig själv nog. Att bokens huvudperson Helene, liksom hennes syster Martha, är sjuksköterska är ett välfunnet inslag i sammanhang där empatin annars är hårt ansatt av betydligt brutalare ideal.

Över huvud taget kretsar en av de viktigaste diskussionerna just kring frågan hur en människas känsloliv avtrubbas och förlorar sin styrande funktion i takt med att tillvaron blir allt svårare att hantera. Även påverkan av ett socialt arv, som har förgreningar genom flera generationer tillbaka, hör till byggstenarna i denna roman om mänsklig utsatthet. Något enkelt eller entydigt svar på frågan varför Helene överger sitt barn står knappast att finna. Under händelsernas gång visar Julia Franck dock prov på ett imponerande gehör för vad tomhet, likgiltighet och förlusten av en livsmening vill säga. Och vilka jagförsvar som då kan komma att tas i bruk.
På ett övergripande plan är det en roman om skuld och ansvar, som författaren skrivit. I den bemärkelsen saknar den spännande och fängslande boken varken dagsaktualitet eller åtskillig allmängiltighet.

Varför överger man sitt barn?

Den tyska författaren Julia Francks roman Hjärtats blinda fläckar är en dagsaktuell bok om skuld, ansvar och förlusten av livsmening, skriver Bo-Ingvar Kollberg.