Vallonbruk i glassig förpackning

”Vallonbygden ligger en timmes väg från Stockholm och ett långt stenkast från Arlanda, i högsta grad centralt men ändå ganska okänt. Vi vill ändra på det.”

Så lyder baksidestexten till nya boken Vallonvägar – En vecka i svenska Vallonien. Syftet är behjärtansvärt. De uppländska vallonbruken förtjänar verkligen ett större intresse. Och det framgår med önskvärd tydlighet när Annika Grälls, Tomas Ekman och Mikael Sundberg tar med oss på en veckas resa från Rånäs i söder till Älvkarleö i norr.

Vi möts av sida upp och sida ner av bedövande vackra fotografier och den genomtänkta layouten och det förstklassiga trycket gör knappast saken sämre.

Men frågan är vad för bok Vallonvägar egentligen är tänkt att vara. Ibland känns slutresultatet mer som en riktigt lyxig och ovanligt tjock turistbroschyr. Författarna öser beröm över generösa hotellfrukostar, trevligt kaffe och excellenta middagar samtidigt som den röda tråden, själva resan, ibland inte verkar så väl planerad och genomtänkt som skulle ha varit önskvärt.

En avstickare till Grisslehamn känns ännu mer omotiverad när bilderna plötsligt är tagna mitt i vintern istället för på sommaren. Vi far i väg till Österbybruk, åker till Gimo för att sedan återvända till Österbybruk igen. Slutstation blir Uppsalas konserthus (!) - så långt från 1600-1700-talets vallonbruk som man rimligen kan komma. Och om informationsvärdet sätts i främsta rummet borde kartan som inleder det hela ha varit betydligt bättre.

Om det istället handlar om en fotobok efterlyser i alla fall jag bildtexter direkt under bilderna så att man slipper gissa var de är tagna och vad de föreställer.

Men en hel del intressanta historiska fakta får läsaren sig i alla fall till livs under färden. Som att August Strindbergs lillebror en gång var trädgårdsdirektör på Lövstabruk och att delar av Gösta Berlings saga med Greta Garbo i en av huvudrollerna spelades in i engelska parken i Forsmark.

Bäst tror jag att den här boken passar på soffbordet när vänner och bekanta med liten kännedom om våra vallonbruk kommer på besök. Som blädderbok och samtalsöppnare fungerar den utmärkt. Kan den dessutom locka fler besökare till våra vackra vallonbruk är det naturligtvis roligt för alla dem som kämpat i åratal för att lyfta fram detta ofta bortglömda och undanskuffade kulturarv.