Välkomponerad diktdebut

God poesi behöver varken innehålla originella tankar eller märkliga upplevelser. Men det poeten tänkt eller varit med om måste uttryckas så pregnant och fulltonigt som möjligt i ord. Den ambitionen och i rätt hög grad också den förmågan har onekligen Cecilia Lindemalm, som nyligen debuterat med den lågmälda men målmedvetna och ovanligt fast strukturerade diktsamlingen I detta vita, outsagda.Inga privata avslöjandenI fem tydliga "kapitel" på mellan fem och sexton avrundade små episoder ger Lindemalm glimtar ur sin egen tillvaro som ung kvinna i en tämligen anonym och neutralt upplevd Stockholmsmiljö. Här finns inga privata avslöjanden, åsikter eller tidspräglade detaljer, däremot en intensiv försjunkenhet i varje enskild situation. Det börjar med en exakt daterad ögonblicksbild från kl 11.59 den 14 juni 2000, med betongbroar, lekande barn i en park och strax därpå klangen av kyrkklockor.Med eller utan avsikt finns här en rad allitterationer, exakta synintryck som leder över i skira stämningar och ett friare bollande med språkliga bilder. Poeten rör sig vidare till trafikvimlet vid Odenplan, en park, ett sjukhus vid besökstid med "doft av snittblommor och tvål" och ett övergångsställe med noggrant iakttagna fotgängare.Skärgårdsö och simhallDet är dessa små, minutiöst studerade och talangfullt sammanställda upplevelser som tycks vara Lindemalms favorittema.I nästa avsnitt skymtar på samma sätt en skärgårdsö vid olika tider på dygnet, bl.a. med "stjärnan fäst som en glimrande klädnypa / mellan plommonträden". Sedan en vinterdag då ett brev skall skrivas, en dag med mellanmål ur kylskåpet, glimtar av den egna lägenhetens akvarium och piano och ett simhallsbesök. I det sista och minst koncentrerade och skarpskurna avsnittet är motiven mer blandade med bl a barndomsminnen.Cecilia Lindemalm väljer smala och skenbart enkla motiv men håller envetet fast dem med en kisande och allvarlig blick. Lika energiskt inregistrerar hon sina egna tropismer — de halvmedvetna känsloreaktionerna inför omvärlden. Stämningen är ganska enhetlig, enstaka detaljer återkommer med smärre variationer ett par gånger — t ex "frosttovigt gräs" — och i stycket om den egna trappuppgången dubbelsexponernas andfåddheten med akvariefiskarnas liv: "ett stim av bubblor mellan sammanpressade läppar".Intellektuell och ärligLindemalm visar känsla och respekt för ords valörer och nyanser. Någonstans skymtar ett rätt starkt intresse för litterära teorier — det är alltså en både intellektuell och vardagsintresserad diktare vi möter i den härdebuten.Enstaka vändningar kan nog vara ekon av olika förebilder, men det allra mesta är friskt och personligt. Här finns också en ärlig och osentimental hållning till den borgerliga idyll som vagt skymtar i bakgrunden.Därför kan man hoppas och kanske förmoda att Cecilia Lindemalm kommer igen med mera av liknande slag och varför inte också prosatexter. Hon verkar nämligen vara ungefär lika mycket extrovert som inåtvänd.