Välgjord men trivial poesi

Fredrik Lindströms dikter i den nu utgivna samlingen Jag är en sån som bara vill ligga med dej är välgjorda men till sin karaktär kåserande och lättviktiga, skriver Magnus Dahlerus.Man kan tänka sig att en underhållare som ger sig på att skriva dikt undviker det svårlästa språket — det tilltalar för få läsare. Men i så fall offrar denne också ett av diktens värden — det svåra förmår ofta att ladda dikten med djup och icke¬verbal uttryckskraft.Hur blir det med den saken när artisten Fredrik Lindström ger ut en diktsamling? Hans artisteri har en sida av respektlöshet, eget initiativ, absurd humor och språkligt intresse. Det har han visat i program som Hassan och På minuten, som skådespelare och som programledare i Värsta språket.Det står klart redan på första sidan att Lindström valt att skriva lättillgängliga dikter, tilltala många människor. Dikterna går rakt på sak, så känns det också när det är dubbeltydigt. Det är väl sammanhållet och här finns en stor medvetenhet om uttryckets verkan. Men vidare utforskning av språkets uttrycksmöjligheter finns det inte. Det vanliga Lindströmska känns igen.Visst det är välgjort. Men det finns två problem. Ett är att texterna är knappa, som de vore idéer till kåserier. Och då inställer sig frågan: Varför presenteras detta material i diktform? I kåseriform hade de antagligen gjort sig bättre — där hade de till exempel kunnat utveckla en humor som nu blir rätt platt.Det andra problemet är den est¬radpoetiska ådran som finns i de här dikterna. Det är det där finurliga, snälla och korrekta. Det är lätttillgängligt både tematiskt och språkligt. Resultatet blir dikt som alla förstår direkt. Men den blir slätstruken, det finns inget motsträvigt eller upprört att fastna i, inget att vrida och vända på.Lindström skriver helt enkelt underhållande och trivial dikt som går fort in och fort ut.