Välgjord grafisk roman

En klassisk roman, en av de riktigt stora 1800-talsklassikerna, Charlotte Brontës Jane Eyre (1847), som serie, varför då? Romanen står ju på sina egna ben. Men att vi i dag kan läsa berättelsen som grafisk roman är egentligen inte konstigare än att den otaliga gånger omarbetats till tv, film och radio. Nu är det dessutom så att denna grafiska roman är välgjord. Den komprimerade texten mäter sig förstås inte med den ursprungliga, rika romantexten, men vad som förloras där vinns i John M Burns teckningar, hans sätt att förmedla den unga Janes förtvivlade känslor inför den orättvisa behandling hon så ofta möts av.

Jane Eyre blir tidigt föräldralös och tas om hand av sin stränga moster. Hon skickas efter en tid till en flickskola som drivs av en elak och snål äldre man som inte drar sig för att förödmjuka de unga flickorna om han får tillfälle och anledning. Trots den svåra situationen blir Jane en fantastisk ung flicka, självständig och med stark integritet, utan att bli sådär käck och fånig. Hon kommer som guvernant till godset Thornfield där hon undervisar barske Mr Rochesters dotter, och därifrån utvecklar sig en rad komplicerade, både tragiska och romantiska händelseförlopp som får den mest luttrade läsare att mjukna och snabbt vända blad för att se vad som ska hända.

Den religiösa tonen som går genom berättelsen är intressant. Även om grundtankarna är kristna är berättelsen knappast att se som kristendomsundervisning. Jane är en ung kvinna som lyssnar på sitt hjärta - hon vill bestämma själv över sina livsval och finner ingen förtröstan i berättelser om livet efter detta. Även om romanens sensmoral bär på sina problem - Jane tycks acceptera sin underordnade plats bland männen - ser jag det här som en mycket god grafisk bildningsroman som bör passa vilken tonåring som helst. Den väcker tankar och frågor viktiga att ha med sig på resan mot vuxenlivet. Inom Jane bubblar en rad starka karaktärsdrag som vi nog alla sympatiserar med; hon är ödmjuk, men hon bär också på något som gör henne till, vad man i dag skulle kalla en överlevare; hon tar sig fram, men utan vassa armbågar.