Väldokumenterad översikt av Uppsala stift

Stiftsadjunkt Gunnar Granberg har på uppdrag av stiftets styrelse utarbetat en vacker och aktuell bok om Uppsala stift. Den kommer att bli till stor nytta för alla medarbetare och andra som vill få sakliga upplysningar om stiftet.
För ett halvsekel sedan gav Allhems förlag ut en serie praktverk om de svenska stiften på vardera cirka 1000 sidor. Många uppgifter i dessa mastodontböcker är nu obsoleta. Det hedrar stiftsledningen i Uppsala att man nu producerat en aktuell och vacker bok om stiftet.

Förutom en redovisning av alla kontrakten har Granberg skrivit en inledande del som ger en översikt av den kyrkliga utvecklingen under 800 år. Man får här till livs en utmärkt skildring av stiftets förhistoria och etablering, kyrkobyggandet i stiftet från medeltid till nutid och dessutom en beskrivning av de andliga rörelser som präglat stiftet unde de senaste 300 åren. Som kyrkohistoriker av facket har Granberg här givit oss en väl dokumenterad översikt, som är av stort intresse även för den som ej har direkt anknytning till stiftet.
Den senare hälften av boken skildrar stiftet kontrakt efter kontrakt med början i söder. Flera uppländska kontrakt har kvar sina medeltida namn som Oland och Frösåker, Närdinghundra, Lyhundra och Sjuhundra. Andra delar av Uppland har fått mera moderna namn såsom Upplands västra kontrakt (tidigare Norunda). Sådana namn har även kontrakten i Gästrikland och Hälsingland begåvats med.

Endast ett urval av församlingarna presenteras, vilket är nödvändigt för att ge boken en rimlig omfattning. Urvalet tycks ha skett utifrån vad som kan vara okänt eller av särskilt intresse för läsaren. Författaren lyckas ge en fyllig helhetsbild av kontrakten både i ord och bild. Bildmaterialet är av högsta kvalitet och är värt allt beröm.
Vid läsningen av denna bok frapperas man av hur många medeltida kyrkor och församlingar som fortfarande fungerar väl i en tid av stora förändringar. Många klåfingriga "trendnissar" i Svenska kyrkan vill idag omstrukturera kyrkans indelning så att de små enheterna försvinner. Den nye ärkebiskopen Anders Wejryd gav vid valet i mars 2006 ett klart besked om sin syn på församlingarnas betydelse: Kyrkan är inte en institution som går av sig självt. Utan levande och aktiva församlingar är kyrkan en koloss på lerfötter", sade ärkebiskopen. Sådana kolosser är redan på väg på sina håll. Invånarna blir här "objekt" för personalens verksamhet. I de små enheterna är det församlingsborna själva som tar ansvar till stor glädje för dem själva och till stor nytta för kyrkan.

Granberg skildrar även kyrkans situation i en postmodern tid. Det finns en risk för att kyrkan blir "postsekulär" som samhället i övrigt, skriver han. Vi måste återfinna kyrkans sanna identitet. Avgörande för kyrkan är inte att lösa den kyrkliga organisationens problem. Avgörande för Svenska kyrkans framtid är i stället om den lyckas vara "densamma" och därmed uppfattas ha något att komma med i de andliga och existensiella frågorna. Kyrkan måste ta hänsyn till varje tids språk etc. Men det gäller en anpassning till form och inte till innehåll, skriver Granberg, som säkert får många instämmanden i den gudstjänstfirande menigheten.

Väldokumenterad översikt av Uppsala stift

Gunnar Granbergs bok om Uppsala stift är aktuell och väl dokumenterad, skriver Lars Ridderstedt.