Vägvisare genom vårt samtidskaos

Den multikulturella och mångnationella London är utgångspunkten för Hanif Kureishis nu i svensk översättning utgivna roman Något att säga dig. När det gäller den mentala miljön är boken en samtidsskildring med värderingar, trender, attityder och stämningar som kan återfinnas lite varstans i dagens värld. I de första böckerna som Förorternas Buddha och Black Album uppmärksammade Kureishi, som har pakistanska rötter, gärna invandrarnas situation och den förortstillvaro som oftast blir första steget för alla som bryter upp från sitt ursprung och söker bättre utkomstmöjligheter i ett annat land. Den problematiken fördjupades och utvecklades i takt med att värdlandets normer och livsstilar fick allt större utrymme vid återgivningen av de nya livsvillkoren. Särskilt visade sig samlevnadsmönstren och familjerelationerna ha åtskilligt stoff att erbjuda. Men också mansrollen och förhållandet inte minst mellan papporna och deras pojkar. Ytterligare ett steg innebar införlivandet av vår tids villrådighet och förvirring i etiskt avseende. Den som innebär att hållpunkter saknas över lag och att narcissismen, självförverkligandet, den blaserade ledan och en utbredd hedonism avgör åtskilligt i de måttstockar som bestämmer målet och meningen i många nutidsmänniskors liv.

Det är också inom detta senare fält som utvidgats till att omfatta även senare års genusöverskridande förhållningssätt den nu utgivna romanen uppehåller sig. Viktigt att komma ihåg är att Kureishi närmar sig dessa frågor och de människor som berörs utan att moralisera. Därmed intar han en ståndpunkt som inte är helt vanlig när österland och västerland möts i våra dagar. En sådan utgångspunkt kunde säkert ha en hel del att tillföra när integrationen diskuteras. I varje fall om den var ömsesidig. Det är heller inte svårt att få den utställning, Indian Highway, som just nu visas på Serpentine Gallery i London i tankarna. Även om Kureishi i första hand skriver om förhållanden i Pakistan är steget inte långt från utställningen till bokens resonemang om religionen, moderniteten och de nationella identiteterna.

Huvudpersonen i Kureishis roman heter Jamal Khan och är psykoanalytiker. Det är en yrkesroll som har en hel del likheter med en författares position inför sitt stoff. I bägge fallen handlar det om att närma sig människan och hennes många hemligheter. Men också om att ringa in och fästa i ord allt svårfångat och obeskrivbart i tillvaron. När författaren är på sitt mest misantropiska humör kallar han psykoanalysen för en övning i att bli desillusionerad. Och nog för att det finns åtskilligt av den varan i den här boken. Men för det mesta följer den ett helt annat spår i sin genomgång av olika grundpositioner i en i hög grad dekadent och av libertinism genomsyrad samtid. Det är då den uppenbarar sitt övergripande syfte. Det som handlar om att hitta en acceptabel och hållbar livsform bland allt som varken är överblickbart eller möjligt att komma till rätta med. Eller ens låter sig förstås bland allt motsägelsefullt, osammanhängande och präglat av krafter starkare än människan, i det virrvarr av svårkontrollerbara drifter och instinkter som kännetecknar våra livsvillkor. Och där de enkla lösningarna har en sådan dragningskraft.

Det går inte att säga annat än att Hanif Kureishi tar med sig läsaren ut på de djupaste av vatten. Mest uppenbart kommer detta till uttryck när han diskuterar normalitetsbegreppet, som en smula uppgivet anges vara "bara en förfining av vanlig galenskap". Men så är det också emellanåt tämligen extrema situationer som skildras i den här romanen om medelklassliv i stadsdelen Soho och i nordvästra London. Framför allt är det lusten och erotiken som ibland drivs till sin spets. I synnerhet när den tar sig uttryck i olika avarter. Men skall livets dionysiska aspekter få en någorlunda fullständig täckning måste det kanske vara så. Desto tydligare framstår all den leda som är de här människornas viktigaste drivkraft. Här är Kureishi inne på ett civilisationskritiskt spår med förlängning till en livsstil som har förgreningar långt utöver bokens egen geografiska hemvist. Men som även ges en politisk dimension. Både Thatcher och Blair utpekas som medansvariga. På ett mera allmänt plan också de ideal som skapas av tv-mediets förflackning och infantilisering. Ett viktigt sidospår utgör förebilderna inom den drogbaserade pop- och rockkulturen.

Centralgestalter i romanen är förutom psykoanalytikern Jamal även dennes syster Miriam, bäste vännen Henry, exfrun Josephine, ungdomskärleken Ajita och sonen Rafi. I en värld där det mesta är så skört det någonsin kan vara, och för det mesta brister eller går sönder, består det egentligen enda hållbara av syskonskap eller förhållandet mellan föräldrar och barn. Detta synsätt får många genomslag under romanens gång. Vad man möjligen kan invända är att en del episoder egentligen inte har så mycket att tillföra till berättelsens grundmönster och därför lätt hade kunnat undvaras. Likaså är det svårt att se en del detaljer annat än som utfyllnad. Det allra intressantaste är bokens Freudspår, något som Kureishi utvidgar genom att ge även dennes efterföljare DW Winnicott en del utrymme. De aningen subtila resonemangen om skuld har även de sina poänger, i all synnerhet som temat får sina fasta konturer först mot slutet. När frågan om vems fel något är eller vem som bär skulden visar sig vara lika mångtydig och svårfångad som alla andra spörsmål i människolivet, där lockelsen är stark att tillgripa enkla gottköpslösningar.

Hanif Kureishi har med sin nya roman skrivit en bok, som oförfärat ger sig i kast med många av de irrgångar, det kaos, den rådvillhet och onekligen mentala förvirring som i inte oväsentliga avseenden kännetecknar dagens värld. Det är kanske inte alltid författaren lever upp till sin egen uttalade ambition "att finna en väg genom allt detta". Men vid de tillfällen som detta sker, och de finns, då väger hans röst tyngre än det mesta i samtidslitteraturen.

Vägvisare genom vårt samtidskaos

Hanif Kureishi ger sig oförfärat i kast med många av irrgångarna, kaoset och den mentala förvirringen i dagens värld i romanen Något att säga dig och diskuterar både förhållningssätt och möjliga utvägar, skriver Bo-Ingvar Kollberg.