Vad menas med mening?

Kognitionsteori är ett relativt nytt forskningsområde som gränsar mot en rad andra — psykologi, neurologi, lingvistik och filosofi — och vårt lands mest kända företrädare heter Peter Gärdenfors och är professor i Lund. Han har givit ut flera högintressanta essäsamlingar om olika aspekter av sitt ämne. Fängslande information är den vitsiga titeln på en från 1996 där han beskriver hur de sinnesintryck vår hjärna mottar automatiskt spaltas upp och sorteras in i vissa på förhand givna fack eller kategorier. Den bild vi gör oss av världen omkring oss svarar bara i grova drag mot den oändliga mängd data som utgör den objektiva verkligheten (i den mån en sådan existerar).Med böcker som den har Gärdenfors öppnat våra ögon för helt nya föreställningar och då är det en fröjd att läsa honom. Men han har också fallit för frestelsen att vidga sitt fält ytterligare och popularisera människans mentala utvecklingshistoria i stort.Det började med den för sex år sedan utgivna Hur homo blev sapiens, och i år har han fortsatt med en bok om Den meningssökande människan. Ju större stycken han gapar över, desto mindre aptitliga blir munsbitarna, eftersom de redan ärså genomtuggade av andra.Att apor är smarta har vi länge haft klart för oss, likaså att språk är något de saknar. De kommunicerar visserligen med läten, men de är antingen ett slags signaler eller avser företeelser som är närvarande i nuet och omedelbart tillgängliga för sinnena. Abstrakta begrepp som refererar till icke aktuella ting ligger utom räckhåll för dem.Dessa evolutionistiska förhållanden är välbekanta och har tidigare populariserats av biologer som också är goda stilister. Tanken att det som skiljer människan från djuren utgör en speciell förmåga är också gammal. På bibliskt språk talar vi om de oskäliga djuren, de som i motsats till oss inte kan skilja vare sig mellan gott och ont eller logiska kategorier. Ett annat sätt att formulera samma sak är att frånkänna djuren en själ, eller ande, varav enligt kristen tradition följer att de inte kan hoppas påevigt liv.En poäng i Gärdenfors framställning på denna punkt är att djuren över huvud taget inte har förmågan att hoppas. Hopp förutsätter begreppet framtid. Det man hoppas på ligger i det kommande, men djuren lever enbart i nuet. Därmed saknar de också möjligheten att söka efter en mening i sin tillvaro. Mening har med avsikt och förväntan att göra, framhåller Gärdenfors, och de kräver något slags uppfattning om ett samband mellan förflutet, nu och framtid — det slags samband vi kallar orsak. Kausaldriften kallar han detta begär efter mening som han menar vara lika fundamentalt som hunger eller sexualdriften och utgör det som höjer oss över djuren.Som vanligt skriver Gärdenfors ledigt och underhållande, men i den nya boken har han kommit på idén att garnera framställningen med en mängd citat som återges i små textrutor vid sidan av den löpande texten. Resultatet blir tyvärr mest plottrigt.Nietzsche är en av de källor han öser flitigast ur, och det är lätt gjort eftersom Nietzsche gärna uttrycker sig aforistiskt slående. Men de lösryckta formuleringarnas plats i Nietzsches övergripande åskådning får man inte veta, ofta inte ens ut vilken skrift de är hämtade.Åtskilliga av de små textrutorna består av poetiska fragment. Även de svävar fritt utan sammanhang och lånar sig därför under Gärdenfors händer lätt till vantolkning. Så till exempel citerar han några rader ur Tranströmers dikt Nocturne — som vanligt utan att ange källan — som beskriver hur somliga människor även i sömnen förblir hårt spända "som om de låg i hård träning för evigheten". Gärdenfors tolkar det som uttryck för strävan efter ouppnådda ideal medan diktens sammanhang visar att det Tranströmer talar om är personer som är så hårt psykiskt knutna att knappt de kan slappna av ens när de sover.Gärdenfors är mån om att hänga med det senaste på flera forskningsområden, vilket är en styrka för en tvärvetenskapsman. Men det kan också leda till en trendkänslighet för termer som är på modet just fördagen. En sådan är "berättelse". Historien är en berättelse, heter det, ja kulturen, livet, snart sagt allt blir till berättelser. Vad som avses med detta slappa uttryckssätt är att vi människor har en benägenhet att ordna företeelser i omvärlden i meningsfulla tidssammanhang där det ena följer på det andra som verkan på orsak. Huruvida dessa berättelser är sanna kan vara svårt att avgöra. Somliga menar att det är en irrelevant fråga.Den meningssökande människan tillägnar sig enligt Gärdenfors i traditionen givna berättelser och skapar i viss mån nya egna. Iakt­tagelsen är ganska trivial, men dess värde i Gärdenfors sammanhang består i att uppmärksamheten vänds från frågan om berättelsernas sanning till deras funktion.En funktion finner han i religion och myt. Myter utgör "ett sätt att överföra kunskap om ýorsaksförhållanden till nya generationer" (hans kursivering). Som exempel tar han myten om Tors hammare somförklaring till blixt och dunder. En hake med detta resonemang är att de viktigaste myterna ofta rör sig i en annan tidsdimension än före — efter = orsak — verkan. De gestaltar snarare tidlöst cykliska förlopp som årstidernas växlingar, födelse, död och återuppståndelse. I övergångarna dem emellan kan kausaltiden genomkorsas av den tidlösa transcendensen.Men religionskunskap är inte Gärdenfors starka sida. Han slänger ur sig halvsanningar som att kristendomen infört "en gud som ger ett löfte om befrielse från lidandet".Och när det gäller musik når han högst till en åttondelssanning, som när han påstår att "Beethovens musik ansågs närmast ospelbar av hans samtid". De sena stråkkvartetterna var långt före sin tid, det är sant, med huvuddelen av Beethovens verk åtnjöt enastående popularitet redan i samtiden. Ett bevis så gott som något utgör den folkmassa som följde hans likfärd genom Wien.Det finns alltför mycket av slarv, skeva tolkningar, halvsanningar och tidigare välbekant stoff i Gärdenfors nya bok. Man undrar om han fallit offer för sin egen, från början högst välförtjänta popularitet och sänkt de självkritiska kraven. Måtte han snart komma igen med spännande nyheter från det specialområde han så utmärkt väl behärskar och som till stora delar är okänt för oss vanliga läsare.