Utställningen som konstverk

En av vårens stora konsthändelser är Annika von Hausswolffs utställning Ich bin der Ecke aller Raume i Magasin 3 Stockholm konsthall. Utställningen recenserades på UNT:s kultursida 9/2 under rubriken Bakom minnets hud. Till konceptet med denna generalmönstring av von Hausswolffs konstnärskap hörde produktionen av en utställningskatalog i form av konstnärens egen fotografiska dokumentation av utställningens uppbyggnad i lokalerna i Frihamnen.

Nu har den utlovade boken färdigställts, försedd med en konstvetenskapligt analyserande essä av Malin Hedlin Hayden, en litterärt gestaltande verbalisering av von Hausswolffs bildvärld signerad författaren John Aivide Lindqvist och ett personligt inledande brev ställt till konstnären från hennes vän och supporter David Neuman, Magasin 3: s direktör. (Neuman har följt von Hausswolffs konstnärskap sedan 15 år tillbaka, och Magasin 3 har köpt in det mesta av hennes produktion.) Dessutom ingår en Catalogue Raisonné där Annika von Hausswolffs samtliga verk är listade med bild och alla nödvändiga faktauppgifter, samt en cv och en bibliografi. Satliga tidigare utställningar i Magasin 3 finns också listade, och bokens alla texter är avfattade på såväl svenska som engelska- en självklarhet med tanke på von Hausswolffs internationella ställning i dagens konstvärld. Alla dessa bidrag är förträffliga i sina ambitioner att vidga och fördjupa bilden av ett av samtidens viktigaste svenska konstnärskap. John Aivide Lindqvists högst originella och personligt selektiva läsningar av von Hausswolffs konst bjuder på flera tänkvärda iakttagelser. Apropå verken i serien Spöke (som synnerligen framgångsriket presenterades på Uppsala konstmuseum 2000) skriver Lindqvist om von Hausswolffs "försök att fotografera frånvaro". Likaså är författarens iakttagelse angeående konstnärens förmåga att i sina bilder "ställa alla frågor samtidigt" en skarpsinnig synpunkt på det gäckande, undanglidande draget i många bilder där man som betraktare får den obehagliga känslan av att bevittna ett skeende som kanske redan timat eller är nära förestående.
Konstvetaren Malin Hedlin Haydens text rör vid liknande frågor men utifrån konstvetenskapliga teorier. Också hon betonar hur von Hausswolff i sina bilder skildrar frånvaro, och hur vi som betraktare står maktlösa inför det vi iakttar.

Men den nya boken är, trots dessa ytterst läsvärda texter, framför allt ett konstverk i sig. Den som trott att von Hausswolffs dokumentation av utställningen skulle följa gängse dokumentärfotografiska normer känner hennes originella bildsyn illa. I stället har von Hausswolff arbetat utpräglat impressionistiskt när hon (säkert mycket medvetet) med sina svartvita fotografier förmedlar bilden av hur själva utställningsförfarandet är underkastat samma surrealistiska, oförutsägbara lagar som hennes konstverk gestaltar. De lätt oskarpa bilderna, ofta med fokus på vad som i förstone kan tyckas vara oväsentliga detaljer, skapar tillsammans en bild av hur såväl verkligheten som konsten och presentationen av denna är lika undanglidande och svåretiketterade som allt von Hausswolff skapat. Boken som fått samma titel som utställningen, Ich bin der Ecke aller Raume, är därför ett konstverk fullt i klass med Annika von Hausswolffs tidigare verk, låt vara i annan och för en större allmänhet mer överkomlig form.

I presentationen av sin utställning vid pressvisningen betonade von Hausswolffs sin fascination inför Freuds teorier om det så kallade täckminnet: vi minns det vi orkar minnas i stället för det vi egentligen varit med om. Den nya boken kan läsas om ett exempel hur detta täckminne kan fungera också när det handlar om arrangemangen kring en utställning.
Annika von Hausswolff vet att ingenting nödvändigtvis är vad det ser ut att vara - inte ens en suveränt genomförd utställning av ett betydande konstnärskap.

Utställningen som konstverk

Konstnären Annika von Hausswolff har utformat sin dokumenterande utställningskatalog till ett konstverk i sig, skriver Cristina Karlstam.