Uppsluppen och dansant kavalkad

Koreografen Lena Josefsson och hennes kompani Raande-Vo gästar Dansens Hus med det nya dansverket Plutôt la vie. Premiären var på hemmascenen i Örebro för drygt en vecka sedan. Lena Josefssons växte upp i Afrika. Detta har präglat hennes tidigare verk, som varit gränsöverskridande och fyllda av musik och rytm. Hon fortsätter i samma anda. De tio dansarna har hon handplockat från Kina, Spanien, Zimbabwe, Frankrike, Italien och Sverige. Åldersspridningen är mellan 20 och 45 år och danserfarenheten varierar mellan l och 25 år.

Plutôt la vie, i översättning Hellre livet, är en kavalkad av danser och lekfulla upptåg till Savannah Aggers rytmiska och suggestiva musik. De fantasifulla dräkterna signerade Anna Nyberg och scenografin av Lovisa Johansson bidrar till underhållningen. Vackra,vita klänningar får kvinnorna att se ut som brudar. Frackar med frackskörten fallande ner över svarta tyllkjolar kommer männen att likna stolta tuppar. Dansarna leker tittut mellan spjälorna i den vita gardin som omger scenen. Kinesen Zhao Liang bryter av med en solfjädersdans klädd i en svartröd klänning. Den strikta första avdelningen slutar dock i lekfull yra. Männen i badbyxor och kvinnorna i bikini kommer loss i dans och lek. Plasthinkar i glada färger fyllda med vatten hälls över dansarna i liten bassäng i fonden. Lena Josefsson lyckas alltid få med en liten sekvens med vatten i sina verk.

Den uppsluppna stämningen består även i andra avdelningen som fortsätter med livet på en badstrand. Dansarna i strandkläder leker med badattiraljer i glada upptåg. Paola Piccolo med sitt långa röda hår gör intryck med ett skickligt solo. Men spelet stramas upp. Frackarna och klänningarna kommer på igen. Zhao Liang är tillbaka i sin röda klänning och dansar solo med ballonger, som håller upp hans långa hår. Dansglädjen kan man inte ta miste på och dansarna är skickliga. Men koreografin upprepa sig lite väl mycket. Trots fantasifullheten och glädjeyttringarna känns två timmar för långt.

Uppsluppen och dansant kavalkad

Dansglädjen kan man inte ta miste på och dansarna är skickliga. Men koreografin upprepa sig lite väl mycket, skriver Anna-Stina Malmborg om Plutôt la vie.