Uppsalamusiken ur Domkyrkoperspektiv

En ny bok:Birger Forsberg: Soli Deo Gloria — fyra seklers kyrko­musiker i Uppsala domkyrka(Hallgren & Fallgren)Uppsala har ett grundmurat rykte som musikstad. Det är inte bara diskussionerna om en konsert- och kongressanläggning som fått riksspridning. Också internationellt ser t ex OD till att Fyrisstaden har en plats på världskartan.Få tänker i dag på att Domkyrkan var först. Under den katolska tiden ljöd den gregorianska sången under de gotiska valven. En liten spelande ängel på kyrkans södra portal är från 1300-talet och påminner om musiken i samband med alla gudstjänsterna. År 1415 fick kyrkans sångledare stämma och säte i Domkapitlet.Uppsalas egen musikhistoriaAtt Domkyrkan alltsedan medeltiden intagit en framskjuten plats i Uppsalas musikliv framgår av den pensionerade universitetslektorn vid Institutionen för lärarutbildning Birger Forsbergs instruktiva översikt Soli Deo Gloria, som behandlar domkyrkomusikens utveckling från begynnelsen till vår egen tid. Det är en bok som blivit en Uppsalas egen musikhistoria. Inte minst för alla körsångare och orgelvänner har den ett inspirerande innehåll.I samband med reformationen övertogs en del av ansvaret för församlingssången av den dåvarande trivialskolans elever. En tidig viktig funktionär var rector cantus med anknytning till universitetet. Han blev så småningom director musices. På 1600-talet fick så Domkyrkan sin första stora orgel, byggd av Anders Bruse och invigd 1638. Nu inrättades även en tjänst som domkyrkoorganist, vars förste innehavare hette Lars Andersson.Och det är från denna tid Birger Forsbergs bok tar sin viktigaste avstamp, när den följer musikutvecklingen, innehavarna av Domkyrkans olika musikertjänster, musiklivet och de orglar som avlöst varand­ra under årens lopp fram till och ibland över det nyss passerade sekelskiftet. En del handlar om församlingssångens utveckling och kyrkokonserternas innehåll. Annat tar upp sådant som kyrkolagen från 1686, Jesper Svedbergs psalmbok som kom 1695 och koralboken från 1697.Engagerad i kyrkomusikenAlla viktigast är dock de många innehavarna av tjänsterna som domkyrkoorganister liksom deras många tillskyndare. En av de senare var under 1600-talet Olof Rudbeck vilken utöver sitt intresse för det mesta också var starkt engagerad i kyrkomusiken. En betydelsefull milstolpe i sammanhanget är den första Cahmanorgeln från 1697.Om 1600-talet var en period av uppbyggnad innebar det följande århundradet efter den ödesdigra branden 1702 en utdragen stagnation för det uppsaliensiska musiklivet. En ny Cahmanorgel står färdig 1731. Men det blir till Stockholm man ofta vänder sig när det gäller att hitta en tillräckligt hög musikalisk kompetens.Avsevärd nivåhöjningUnder 1800-talet sker dock en avsevärd nivåhöjning och under denna tid blir det bl a ­Johann Christian Friedrich ­Haeffner och Jacob Axel Josephson, som lyfter Uppsalamusiken till dess kanske allra högsta höjder hittills. Körsången med Allmänna Sången och OD och konsertlivet med t ex Akademiska kapellet bloms­trar. Såväl Haeffner som Josephson framträder också som framstående kompositörer. Och Domkyrkan får sin Åkermanorgel, den som alltjämt är en hörnsten i stadens musikliv.När Forsberg kommer in på 1900-talet och en period som han delvis överblickar genom självsyn blir framställningen än mer detaljerad. Domkyrkomusiken byggs ut med flera tjänster. Och chefsorganisten delar sina uppgifter i kyrkans hägn med åtaganden i det borgerliga musiklivet.Av kulturprofilerna får Henry Weman det största utrymmet. I alla rollerna som organist, pådrivare, konsult, körledare, examinator, Afrikafarare, tonsättare och pedagog. Självfallet nämns orgelskolan från 1936. Vi är många som övat oss i pedalspel med dess tillrättalagda stycken av Pachelbel och Buxtehude.Bland efterträdarna skriver Forsberg med särskild värme om Rudolf Löfgren och Lars Angerdal. Löfgren är organisatören vars initiativrikedom spelat en stor roll för Uppsalas musikliv. Angerdal uppmärksammas i synnerhet som solist och körledare, det sistnämnda inte minst i samband med Schola Cantorum och Collegium Cantorum. Men de som tillkommit senare glöms heller inte bort i sammanhanget.Och boken avslutas med någ­ra av Uppsalas musikpro­filer både vid dåvarande folk­skoleseminariet och vid Vind-hems­kyrkan, Almtunakyrkan och S:t Per. Nu får kvinnorna i den så länge mansdominerade kyrkomusikvärlden äntligenlite plats. Avsnittet förmedlar även en kort återblick på Gosskörens verksamhet sedan starten 1920. Så ägnas dessutom "instrumentens drottning", orgeln, en genomgång med avseende på de olika skapelser som avlöst varandra i Domkyrkans hägn.Några korrektur- och sakfel har insmugit sig, bl a årtalet för Marcussenorgeln i bildtexten på sidan 50. Likaså den något otydliga uppgiften om Bertil Nordin, som lämnade sin tjänst på Fjellstedtska redan i slutet på 1950-talet, då hanefterträddes av Per-Erik Styf. Nog är det också prebendekyrkor som avses på sidan 106.Förtjänstfullt illustreradMen detta är randanmärkningar i en annars välskriven, lärorik och förtjänstfullt illust­rerad bok. Birger Forsberg har åstadkommit en översikt till glädje för alla som på något sätt är involverade i Uppsalas rika musikliv. För dem är det här den självklara julklappsboken. Både att få och att ge bort.