Uppsaladeckare på seniornivå

Först finns där inte någon polis, så långt ögat når. Inte någon tillstymmelse till brott heller. Och varken personerna eller miljön är något som man i vanliga fall och utan vidare förknippar med ond bråd död eller övliga mörksens gärningar.Birgitta Rudberg är en mångförslagen författare. Är det inte böcker i pedagogik och statistik eller handledningar i avspänning som kommer ut av hennes sittningar vid datorn, skriver hon om människoöden och fromhetsliv i Västergötland eller som förra året, om hur barn under årens lopp uppfattat den gamla psalmskatten på sitt eget förunderliga vis.Underfundig humorI den i dag utgivna Döden väntar i vattnet överraskar hon på nytt. Nu är det deckargenren hon givit sig i våld. Kanske ett tidens tecken, att den som tillbringat ett långt liv i pedagogikens tjänst till slut behöver en säkerhetsventil. Sådant finns det andra och näraliggande exempel på.Hur som helst har det blivit en kriminalroman skriven med en stor portion underfundig humor. Att dess författare är bibelsprängd och åtminstone inledningsvis bjuder på en hel del latinska citat ställer henne i en klass för sig när det gäller böcker av det här slaget.Men det som får sägas vara den här deckarens särmärke är ändå att den utspelas i ett äldreboende i privat regi och även i övrigt mestadels uppehåller sig på seniornivå bland personer 70+. Eller en bit däröver. Rullatorerna kommer och far och krockar ibland. Att Birgitta Rudberg valt Uppsala som litterär miljö ställer henne bredvid storheter som Kjell Eriksson och Thomas Brylla. Det är inte svårt att identifiera den Aroså med både broar och kvarnfall, som utgör en del av handlingen.UNT-fotografLikaså har en bild tagen av UNT-fotografen Pelle Johansson använts för bokens omslag. Den minnesgode erinrar sig säkert originalets publicering i dessa spalter, hägern som lyfter från Fyrisåns yta i en kaskad av vatten och färger. På vilket sätt Pelle Johansson och Birgitta Rudberg kommunicerade före fotograferingstillfället, kan man bara ana sig till. Det är för övrigt inte enda gången fotografier griper in i förloppet@3a Text:Därmed också sagt att varken ockulta föreställningar, sanndrömmar eller en profetisk förmåga är något Birgitta Rudberg främmande. Hennes bok ger flera exempel. Om de också huvudsakligen hör hemma i en uttalat from begreppsvärld. Men att ge sig ut på djupt vatten hör deckargenren till. Även om den verklighet som skildras i det här fallet är konkretast tänkbara.En grupp pensionärerUtgångspunkten är en grupp pensionärer i sina bästa år och deras dagliga liv tillsammans. Där finns en överste och en överstinna dock utan annat gemensamt än att de bägge är högreståndspersoner. I gruppen ingår även prostparet Harald ochKajsa med det passande efternamnet Sahligsson. Så har Birgitta Rudberg även uppfunnit en docent, en änkefru och några fröknar med obestämt ursprung. En liknande bakgrund har också den för upplösningen inte oviktige hunden.För att göra samlingen komplett är kretsen utökad med en föreståndarinna, ett biträde och en kvinnlig läkare. Därutöver tillkommer några biroller. Så kan handlingen börja. Och det gör den med besked i detta kriminaldrama där läsaren bjuds på berg och dal-bana så det står härliga till. Till författarens obestridliga förtjänster hör förmågan att kunna lägga ut ledtrådar utan att läsaren märker något. Eller så att de upptäcks för sent.Annars är det pusseldeckarens förtecken som gäller för den här välskrivna berättelsen. Att personerna är både krumelurer och original och allesammans, utom prosten, lite mysko hör till historiens förutsättningar. Prästmannen å andra sidan, med sitt kristeliga sinnelag där liv och lära för en gångs skull går i takt, är det slags själasörjare som med sin tro på människans inneboende godhet skulle kunna fördärva varje sinnrik deckarintrig. Därför hålls han också utanför, när det börjar hetta till riktigt ordentligt.Så där går hon tillväga, Birgitta Rudberg, och styr och ställer med sina diktade gestalter. Hela tiden bestämd men ömsint. Ibland dock helt illusionslös. Som när giriga arvtagare är på tapeten. Eller någon av fröknarna filosoferar över i vilken utsträckning det går att lita på en man. Men alltsammans är förmedlat med en varm och försonande ton, som inte är helt vanlig i deckarsammanhang. Och som en överkurs skall man väl uppfatta det som sägs om förlåtelse, samvete, skuld och nåd. Lite mera som i förbigående utvikningen om vådan av ryggskott under tjänsteutövning.Mått på bra deckareInnan boken är slut hinner den också förvrida synen på den troskyldige läsaren flera gånger om, vem som är skurken i sammanhanget. Och så skall det ju vara i en bra deckare. Man gissar och anar. Men allt sådant kommer på skam i denna berättelse rik på spänning och surpriser.Det är som om Birgitta Rudberg under sitt liv inte gjort annat än skrivit deckare. I varje fall är det inte så här nybörjare brukar gå till väga, vare sig i språk eller i intrig. Frågan blir förstås då var de tidigare böckerna om Björsäter, om Yngve Rudberg, om modern, David Holmgren eller de saliga citronerna kommer ifrån.Hur det hänger ihop, blir en bra gåta att fundera på framöver.