Föreningen Vårda Uppsala bildades 1961 som en konsekvens av den brutala rivningsvåg, som då drabbade många stadskärnor och som utplånade både vackra och kulturhistoriskt intressanta byggnader till förmån för varuhuskolosser eller parkeringshus. I Uppsala handlade det då om rivningen av ett 1700-talshus vid Stora Torget och byggandet av det kontroversiella Åhlénshuset. Det senare står ju nu intressant nog inför en mycket ifrågasatt ombyggnad.
I föreningens senaste publikation – den tredje i ordningen – tar nio författare, några arkitekter, en byggnadsantikvarie, en språkman med flera, upp olika aspekter på Uppsala och dess framtida stadsplanering. Artiklarna handlar om utbyggnad av innerstad och kransorter, nyttjandet av grönytor, trafiklösningar med spårvagnar och eldrivna bussar, varumärket Uppsala, slättstaden, bebyggelsebevarande frågor, offentlig utsmyckning och gatu- och kvartersnamn.
Johan Dellbecks artikel om bevarandefrågan i Uppsala på 1960- och 70-talen fokuserar rivningar och nybyggen i staden, som exempelvis den småskaliga trähusbebyggelse som omkring 1963 ersattes med H-centrum och hotell Rullan. Men Dellbeck pekar också på vad som faktiskt bevarats, såsom de gamla husen i kvarteret Toven vid Dragarbrunnsgatan. De var hotade med rivning men är nu renoverade och bevarade för framtiden.
Lars Bagge bidrar med en längre artikel om kollektivtrafik inför framtiden. Han diskuterar olika lösningar och exemplifierar med hur man hanterat frågan på andra håll i Sverige och i världen. I artikeln behandlar han också spårvagnsepoken i Uppsala 1906–1953, en epok som dock redan från 1929 också innehöll busstrafik. Artikeln väcker säkert många minnen hos äldre Uppsalabor. Inte minst finns några nostalgiska fotografier att fördjupa sig i.
Mycket intressant är också Mats Wahlbergs korta artikel om gatu- och kvartersnamn i Uppsala. Gatunamnen har, visar han, sedan 1669 på olika sätt reglerats av en namnkommitté eller namngivningsnämnd, som bestämt hur till exempel gator i nya områden skall benämnas. Namnen kan ha anknytning till platsen eller vara valda utifrån andra kriterier, men det är vanligt med gruppnamn, till exempel väderlekstyper i Gränby eller fåglar i Sunnersta. Ofta upplevs namngivning som kontroversiell: se diskussionen om Fadime Sahindals plats i 2012 års Uppsala. I anslutning till Wahlbergs artikel finns några informativa kartor över kvartersnamnen i Uppsala. Missa inte dem.
Att planera för 2000-talet är inte bara en läsvärd och kunskapsrik publikation, det är även en mycket vacker bok fylld med utsökta färgfotografier av byggnader och platser i Uppsala av i dag och igår. Det gör läsupplevelsen stor och mångfasetterad. Säkert väcker bilderna också många minnen till liv och kanske lockar de även Uppsalaborna att ge sig ut på promenader för att titta på hus, gator och konst och därigenom upptäcka sin stad på nytt.
Och framtiden då? Hur tycker Vårda Uppsala att den skall se ut? Så här skriver Kristina Berglund: ”Inriktningen för Uppsala kommuns fortsatta utveckling kan förhoppningsvis vara den måttligt stora och gröna staden med väl bevarat kulturhistoriskt arv i nära samspel med livskraftiga kransorter och bevarat jordbrukslandskap.” Det känns tryggt!