Uppmuntrande om positiva nyheter

Elände, elände dominerar rapporterna i tidningar och tv. Finanskris, konjunkturkris, klimatkris, miljökris, matkris, svältkris, fattigdomskris, ökenspridning, ozonhot, skogsdöd och välfärdsstatens död för att nu nämna några aktuella. Eller är är vi lurade av massmedier, intresseorganisationer och myndigheter som alla vill redovisa katastrofer för att få mesta möjliga uppmärksamhet?

DN-journalisten Anders Bolling har länge retat sig på vad han uppfattar som överdrivna katastrofrapporter. Positiva nyheter avfärdas som naiva. Men det måste vara möjligt att säga att världen blir bättre utan att bli anklagad för att förringa det fortsatta onödiga lidandet bland miljoner hungrande och utfattiga människor, tycker han. Vi människor saknar knappast väldiga utmaningar, men vi löser problemen.

I sin bok Apokalypsens gosiga mörker tar han upp många av katastrofscenarierna och försöker bemöta dem med hård statistik som visar att mycket av de ångestskapande rapporterna grundar sig på felaktiga eller missvisande fakta. Om en rapport visar att det mesta är bra men att något kanske går åt fel håll redovisar massmedierna regelbundet bara det som är negativt. Det ger oss energikrävande ångest i onödan, menar Anders Bolling, som tycker att det är sorgligt att många ungdomar tappar tron på framtiden därför att de matas med en falsk världsbild.

Nu har ju Anders Bolling lite otur. Hans vackra siffror om ekonomiskt framåtskridande har ju kullkastats av den allra senaste tidens kris. Just nu går det illa till exempel för de EU-länder som tidigare hade den allra största ekonomiska tillväxten, Irland, Spanien och de baltiska länderna. Det ekonomiska undret Island är numera nästan bankrutt.

Men i stort sett har han ändå en poäng. Vi har alla en tendens att se framtiden i svart och glömma hur illa det faktiskt var för inte så länge sedan. Faktum är att krig och våld minskar, att svälten avtar om man ser den i ett något längre perspektiv än den senaste krisen, att många tidigare dödliga sjukdomar kan bemästras bättre, att folkhälsan förbättras, att läskunnigheten stiger och att miljön blir bättre totalt sett, för att nu bara ta några exempel.

Anders Bolling anser att allt talar för att den jordbruksmark och de odlingstekniker som finns i dag är fullt tillräckliga för att producera mat åt ytterligare några miljarder människor, bara mark och teknik utnyttjas på rätt sätt. Afrika och Latinamerika har mycket jord att odla, betonar han.

En annan av hans kontroversiella åsikter är att högre välstånd skapar bättre miljö. Rika länder slänger exempelvis allt mer sopor till en viss punkt, sedan minskar sopbergen (utom i maffians Neapel). Många larm om att arter dör ut har varit felaktiga. Och allt är inte människans fel. Anders Bolling erinrar om att Sveriges katter dödar 6 miljoner fåglar och 22 miljoner däggdjur varje år (hur man nu kan mäta det?).

Visst stiger temperaturen och det mesta talar för att människan bidragit, medger författaren. Men han ser också rika möjligheter till tänkbara lösningar. Ett exempel: Familjer som byter ut hälften av sin konsumtion av nötkött mot kyckling gör lika stor nytta som att byta sin bensinbil mot en hybridbil. Och Sverige är ett föregångsland. Vi har minskat våra utsläpp av koldioxid med 10 procent sedan 1990 trots en god ekonomisk utveckling.

Det är sannerligen uppmuntrande att läsa Anders Bolling. Ibland blir det lite väl mycket, man nästan storknar av all statistik och positiva nyheter. Alla hans glada tillrop är nog inte lika väl grundade. Men han har en viktig poäng: Vi matas ständigt med berättelser om hur illa det går och får därför alldeles i onödan en alltför pessimistisk syn på utvecklingen.

Uppmuntrande om positiva nyheter

Allt är inte så eländigt som massmedia lite för ofta vill få oss att tro, skriver Gunvor Hildén apropå Anders Bollings bok Apokalypsens gosiga mörker.