Upplevelser efter en katastrof
Heinrich Bölls nu i en nyutgåva utgivna Ungdomens bröd är en roman med ett överrikt innehåll, skriver Bo-Ingvar Kollberg.
Heinrich Böll (1917-1985) uppträdde i sina romaner som ett vaksamt tidsvittne.
Foto: DPA/Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ungdomens bröd hör till Bölls allra tidigaste verk och gavs ut 1955. Mera än något annat är det efterkrigstidens tillvaro bland ruiner och under skriande varubrist som präglar den här berättelsen. Den utspelas under en enda dag, en måndag, och handlar om reparatören av tvättmaskiner, Walter Fendrich, som möter en ungdomsbekant, Hedwig Muller, vid tåget. Hon har anlänt till en i romanen inte namngiven stad, med drag av författarens eget Köln, för att börja på seminarium och bli lärarinna. Boken skildrar deras möte och den längtan efter kontakt och samhörighet som bägge bär på. I den bemärkelsen är det en kärleksroman Böll skrivit, ett tema som förser förloppet med innehåll och mening.
Men merparten av boken har givits formen av Walters inre monolog, där denne berättar om sina försök att finna sig tillrätta i en av det nyss överståndna kriget sönderslagen värld, där det mesta av ideal, livsriktning och framtidstro lyser med sin frånvaro. Försöken att få fast mark under fötterna och hitta styrsel i tillvaron handlar om ingenting mindre än att återta livet självt efter en total katastrof. Det är i ljuset av en sådan grundupplevelse Walters oförmåga skall tolkas. Han har prövat på en mängd olika jobb, vilka han efter ett tag lämnat. På lite håll finns fadern, med vilken han allt mindre kontakt, och modern som gått bort i en lungsjukdom. Arbetskamrater och flickvänner passerar förbi.
Stort utrymme får i boken livsmedelsbristen, där brödet ges en rangplats. Det är inte svårt att se hur Bölls katolska religiositet här spelar en framträdande roll, när nattvardens sakrament blir själva urscenen för villkor som får en existentiell innebörd. Där kommer ett annat slags närhet till uttryck än den som utspelas mellan Walter och Hedwig. Att den dessutom rymmer inslag som har med förlåtelse att göra är uppenbart. Liksom med ett ömsint förhållande till människan i all hennes oförmåga och skröplighet. Bölls prosa är ofta ciselerad och han låter gång efter annan många detaljer få en symbolisk innebörd. Brödet är bara en i raden, där rädslan för "hungersnöd" är ett talande inslag. Vid andra tillfällen handlar det om den röda färgen som givetvis för tankarna till Kristi blod.
Samtidigt utspelas åtskilligt i boken på ett mycket konkret och handfast plan. Där blir brödet tillsammans med cigaretterna rikslikare för gällande valuta på svarta börsen. Och den kamp för överlevnad i rent fysisk mening som många har erfarenheter av, behöver inte tolkas för att förstås på rätt sätt. Här har boken en saklig grund att stå på. Annars är det lätt att se att Walters urval av minnen förutom glimtar från bombningarna helst av allt undviker allt som har med själva krigsåren och krigshandlingarna att göra. Där hade det funnits en hel del stoff för författaren, som tjänstgjorde både vid öst- och västfronterna. Man tänker sig gärna att det emellanåt är täckminnen som levereras. Med syftet att låta tankarna skyla över alla outhärdliga upplevelser ur det förflutna.
Stort utrymme får efter hand även känslorna av likgiltighet och det inre tomrum som fylls av en tilltagande leda. När Heinrich Böll skriver om fotografier och deras väg från negativ till färdiga bilder är det inte svårt att se att det i själva verket är ett själens mörkrum som åsyftas. Det finns många sådana flertydiga och mångskiktade komponenter i Ungdomens bröd. Trots sitt begränsade omfång är den en roman med ett överrikt innehåll.
En ny bok
Heinrich Böll
Ungdomens bröd
Översättning Per Erik Wahlund
(Brombergs)
Heinrich Böll
Ungdomens bröd
Översättning Per Erik Wahlund
(Brombergs)