Updike tar sig an terrorn

John Updike är en klok och rutinerad författare i 75-årsåldern som vet mycket om genomsnittsamerikanens vardagsliv. Han brukar berätta om det på ett lättfattligt men ändå allvarligt och ambitiöst sätt. I sin senaste roman, Terroristen, har han tagit upp ett högaktuellt tema: hur ser egentligen en typisk islamisk fundamentalist ut inuti? Att de finns också i USA är självklart, och att man med all rätt fruktar vad de kan ta sig till likaså. Det är alltså ett väsentligt och intressant ämne som Updike närmar sig, med i stort sett samma traditionellt realistiska och lugnt framflytande berättarteknik som vanligt.

Hans huvudperson, den 18-årige Ahmad Mulloy Ashmawy, har en irländskättad amerikansk mor - sjukvårdsbiträde - och en egyptisk far som tidigt försvunnit ur bilden. Ungefär sådan är ofta en sociala bakgrunden. Även de andra drivkrafterna bakom fundamentalismen är säkert fullständigt rätt uppfattade: Ahmad äcklas av den sexuella öppenheten och hedonismen, frånvaron av fasta och gemensamma riktlinjer, i det amerikanska och över huvud taget västerländska samhället. Det är en frivilligt vald åskådning som kanske just genom att vara en minoritetshållning lättare lockar till fanatism och våldsdåd än vanlig hemmaplans-islam. Men även om alla sociologiska och psykologiska faktorer som predisponerar Ahmad för rollen som självmordsbombare stämmer med vad vi vet, så har porträttet blivit bara habilt och någorlunda invändningsfritt, inte skarpskuret eller intellektuellt och estetiskt drabbande. Det talas mycket om himmel och helvete och starka lidelser, men de blir inte riktigt trovärdigt gestaltade.

I rätt långa stycken delar nog Updike själv den kritik som både Ahmad och hans judiske studierektor Jack Levy uttrycker mot framträdande sidor av dagens amerikanska kultur: kommersialismen, snabbmaten, TV-flåset, kaoset i skolorna, knarkeländet etc. Mekanismerna är förstås ungefär desamma på den här sidan Atlanten; möjligen är både missförhållandena och kritiken lite tydligare i det halvförslummade New Jersey som Updike skildrar och där "de elaka och okunniga kör med de blyga och pliktmedvetna".
Updike rör sig visserligen hemtamt i den lite gråaktiga miljö han skildrar men han har ibland tidigare kunnat ge en friskare ton åt även nedslitna städer. Resonemangen kring religioner och världsliga strömningar i dagens USA är balanserade och kunniga men kan ibland närma sig föreläsningsnivån, särskilt i de utförliga monologerna av en imam och en svart kristen pastor och i en libanesisk invandrares utläggning om amerikanska frihetskriget.

Upplösningen, som väl inte bör avslöjas, är rätt rimlig och som förströelse med dragning åt kriminalroman är "Terroristen" ganska effektiv. Men den viktigaste behållningen är förstås att man grundligt påminns om fundamentalismens främsta drivfjäder, kopplingen mellan individens självkänsla och kollektivets tro och traditioner, den explosiva blandning som får Ahmad liksom andra terrorister att känna att vi andra "försöker ta ifrån dem deras Gud".

Updike tar sig an terrorn

Ingen fullträff, skriver Tore Winqvist om John Updikes nya roman.