Universum ryms i Det

När den danska poeten Inger Christensen dog i vintras 73 år gammal tystnade en av samtidens centrala röster både här i Skandinavien och internationellt sett. Hon omnämndes ofta som Nobelpriskandidat och invaldes redan 1978 i Danska Akademien. Christensen var en mångsidig författare som skrev inte bara diktsamlingar utan även romaner, barnböcker, dramatik och essäistik. Hennes sista bok blev just en essäsamling utgiven 2000. På 1960- och 70-talen var hon gift med poeten och kritikern Poul Borum och de båda bildade ett författarpar som inspirerade och stöttade varandras skrivande. Borum undervisade också vid författarskolan i Köpenhamn, en föregångare till de skrivarkurser som numera ges överallt i Sverige.

Bokförlaget Modernista gör nu en lovvärd satsning på Inger Christensens författarskap genom att ge ut genombrottsverket Det från 1969 i översättning av Marie Silkeberg. Nästa år följer romanerna Det målade rummet och Azorno också översatta av Silkeberg liksom en nyutgåva av diktboken Alfabet i Sven Christer Swahns tolkning från 2000. Alfabet är ännu ett centralt diktverk i författarskapet.
Inger Christensen kan sägas ha uppfunnit den samtida dikten vilket skedde just i Det. Här tillämpade hon för första gången den så kallade systemdiktningen, en metod som fick stor betydelse för flera generationer poeter, bland andra Göran Sonnevi och Pia Tafdrup. Med systemdiktningen görs poesin till ett kunskapsprojekt i likhet med vetenskapliga och filosofiska undersökningar vars mål blir en systematisk utforskning av världen. Det lyriska och berättande momentet får vika för en konceptuell dikt som bygger på reflexion och analys. Ändå lyckas Inger Christensen skriva en svindlande vacker och mångstämmig dikt. Frågan är om någon kan tävla med henne i konsten att förena intellektuell skärpa med lyrisk skönsång.

Systemdiktningen blir den metod som får styra Christensens fortsatta författarskap i sådana böcker som Alfabet där just alfabetet och den italienske matematikern Fibonaccis talserie generar dikterna, Brev i april byggd på den franske tonsättaren Olivier Messiaens kompositionsprinciper och Fjärilsdalen som struktureras av sonettdiktningens tradition. Men urtexten är alltså genombrottsverket från 1969: Det. Boken är överväldigande rik både formellt och innehållsmässigt. Den är ett sant mästerverk.
Strukturen i Det bygger på komplexa matematiska talserier liksom på strukturalistisk språkteori. Boken består av de tre avdelningarna Prologos, Logos och Epilogos där mittpartiet i sin tur indelas i tre underavdelningar med rubriker från modern språkteori, till exempel "transitiviteter" och "konnexiteter". Varje underavdelning har åtta sektioner med åtta dikter vardera. Den strukturerande talserien är alltså 3-3-8-8.

Energicentrumet i texten utgörs av det lilla ordet det som är den princip som alstrar den väldiga textmassan på 240 sidor. Detta ord får i Christensens universum motsvara det bibliska skapelseordet "Varde ljus!". I likhet med Bibeln skriver hon sin egen skapelseberättelse i Det. En mångstämmighet i uttrycket uppnås genom citat på originalspråket placerade ovanför dikterna av filosofer och författare som var på modet på 1960-talet, exempelvis Blake, Novalis, Merleau-Ponty och Georges Bataille.
Prologos till Det är en prosatext som inleds på detta sätt:

Det. Det var det. Så har det börjat. Det är. Det fortsätter. Rör sig. Vidare. Blir till. Blir till
det och det och det. Leder vidare än det. Blir annat. Blir mer. Kombinerar annat med mera
och fortsätter att bli annat och mera. Leder vidare än det. [...]

Systemet sätts i gång, det system som är såväl språket som världen och medvetandet. Drivkraften i denna kosmiska process är av rörelse och förvandling. De citerade raderna kan sägas sammanfatta hela projektet i Det samtidigt som dikten skulle kunna fortsätta i all oändlighet. Dikten återger en sorts medvetanderesa som färgas av sin samtids samhällsklimat men som samtidigt är tidlös.
Det är ett djärvt formexperiment med ett inbyggt angeläget budskap. Christensens sätt att föra en kritisk idédiskussion utgör nog ändå hennes stora bidrag till samtidsdikten. Hon reflekterar över språket, politiken och samhället liksom över jagmedvetandet och döden. I dikt efter dikt protesterar hon mot maktstrukturer i samhället genom att lyfta fram erotiken och fantasin som frigörelsekrafter. Kanske influerades hon av det slogan som stod att läsa på väggarna i Paris under studentrevolten i maj 1968: "L'imagination au pouvoir!"

Bland så mycket annat är Det även en dräpande samhällssatir men vad som till sist stannar kvar i läsarens minne är den smittande språkenergin och livsglädjen i boken.

Efter den tredje morgonen söker jag
läpparnas söta musik

Åter och åter väcker jag glädjen så att
det blir ett fantastiskt spektakel och
elden tänder eld på sig själv

Vad du gav mina tankar, är rädslans
förflyttningar, vilan i att göra det
omöjliga

Vad du gav mig är ren nåd
Min lidelse: att gå vidare

Universum ryms i Det

Danska författaren Inger Christensens genombrottsverk Det kommer nu i nyöversättning. Ett mästerverk, anser Bo Gustavsson.