När Jeppe Brixvold gav ut sin roman Brott och framgång i hemlandet Danmark för tre år sedan togs den emot med vad som kanske bäst beskrivs som häpen hänförelse. Med sina tvära kast och fantasirika vändningar skapade den lika mycket förtjusning som förvirring. Nu kommer den äntligen i svensk översättning och även vi svenska läsare får därmed chansen att bli lika häpet hänförda av Brixvolds oupphörligt uppfinningsrika prosa som våra danska grannar.
För Brott och framgång är verkligen en säregen och alldeles unik roman. En resa genom tid och rum, galen och näst intill barnsligt lekfull. Precis som den Dostojevskijalluderande titeln antyder handlar det, åtminstone till en början, om en mordhistoria, men som snart genomgår ett antal litterära metamorfoser. Brixvolds text är nämligen historisk roman, dystopisk framtidsskildring, saga och myt – allt på samma gång. Genom romanen finns dock en någorlunda konstant berättare, som visserligen i ena stunden kan befinna sig bland 1700-talets franska adel, i den andra bland skogsarbetare i de spanska bergen, för att tillsist förvandlas till Alexander den store.
Brixvolds roman liknar inte riktigt något annat. Ändå skulle det vara missvisande att kalla den nyskapande. Det unika är den mixtur, den häxbrygd av stilar och influenser som kokas ner i texten. Brixvold blandar modernismens formlekar med postmodernismens identitetsupplösande teorier, slänger samtidigt in en dos av romantikens förandligade naturbetraktelser, det hela genomfört med en kompromisslös konstnärlig konsekvens och skrivet med en närmast rusigt flödande penna.
Många teman korsar varandra. Men mest handlar det kanske om kriget. Det längsta avsnittet skildrar Alexander den stores erövringar av den antika världen, försöket att upprätta ett kosmopolitiskt världsvälde. I bakgrunden anar man ständigt samtiden och den inte alltför avlägsna historien; Irakkriget, där ju Danmark tog aktiv del. Men några entydiga tolkningar går knappast att fästa vid Brixvolds gungfly till text. Att sammanfatta en så rik och vindlande roman känns snudd på omöjligt. Det bästa som går att säga om boken är: Läs den.