Underhållande om Sovjets fall

Det sägs om Rysslandsfödde Vladimir Kaminer att han anlände till Tyskland samma dag 1990 som landet blev världsmästare i fotbolls-VM. Alla minns vi Andreas Brehmes mål på straff i finalen den 8 juli mot Argentina på Stadio Olimpico i Rom. Sedan dess har Kaminer blivit en uppmärksammad författare på tyska. Hans erfarenheter från Sovjetunionen har tillfört det nya hemlandet en hel del. I dag bor Vladimir Kaminer med sin familj i Berlin. Nu har hans självbiografiska roman Militärmusik från 2001 översatts till svenska av det ambitiösa förlaget Ersatz. Den handlar om författarens barndom och uppväxt i Moskva på 1970- och 80-talen. Kaminer är i boken noga med att framhålla att hans eget födelseår 1967 sammanfaller med kosmonauten Gagarins dödsår. Vid samma tidpunkt firade man för övrigt 50-årsminnet av Oktoberrevolutionen.

Och nog får Kaminer sägas vara ett denna revolutions barnbarn alltid. Över lag spelar tidsangivelserna en framträdande roll i hans närmast om en novellsamling påminnande roman. Dess sju kapitel är lika många fristående berättelser som steg för steg och årsvis utgör en nedräkning av Sovjetunionens sista tid och sönderfall i perestrojkans kölvatten. Greppet att skildra denna process är en rejält skruvad realism. Det fria fabulerandet går för högtryck och författaren behandlar alla fakta helt efter eget skön. Där finns en hel del cynism instoppad i ett sådant tillvägagångssätt. Men så är det också frågan om ett samhälle i utförsbacke där i ökande grad ideologi och praktik framstår som varandras motsatser. Just glappet mellan en självgående retorik och den faktiska verkligheten är källan till många av de komiska förvecklingar som romanens jagberättare undan för undan försätts i. Och en av bokens allra främsta kvaliteter är att den är så underhållande.

Det är från sådana utgångspunkter Kaminer berättar om sin skoltid. Visserligen har han vuxna förebilder i konsten att narras så det räcker och blir över. Men när han med hedersuppdraget att vara skolans politiske informatör hävdar att Zimbabwe förklarat Ryssland krig, är måttet rågat. Stort mycket bättre går det inte under utbildningen på teaterskolan, där den ideologiska träningen sker i överensstämmelse med socialismens stränga färla, men där till slut alkoholkonsumtionen på alla håll och kanter får det mesta att gå över styr. Möjligen finns här någon lärdom att dra när författaren hävdar att alla konstnärer är yrkesbedragare. Får man tro Kaminer är 1985 ett märkesår i Sovjetunionens nationella rockhistoria. Då trängs bara i Leningrad 800 band om publikens uppmärksamhet. En bidragande omständighet till det myckna musicerandet, får man förmoda, har att göra med att de flesta konserter ges i små enrumslägenheter på tio kvadratmeter. Detta för att om möjligt undgå KGB:s vakande ögon. Men moralen hos denna hemliga polis är inte högre än att den gärna blundar, mot ett lämpligt antal rubel i vederlag förstås.

Samma böjelse för mutkolveri drar även berättarens pappa nytta av, när sonen skall inställa sig till militärtjänst. Den tvååriga utbildningen blir förlagd till "Moskvas tredje motståndsring", som är bestyckad med radar och raketer. Att Mathias Rust lyckas slinka igenom bevakningen med sin Cessna och landa på Röda torget är naturligtvis en blamage som får vissa följder. Dock inte för Vladimir Kaminer själv, när han är tillbaka i det civila livet och märker att många före detta Sovjetmedborgare vid 1980-talets slut vill utnyttja den nyvunna friheten till att helt frankt lämna det tidigare socialistiska paradiset. Det är annars egentligen bara en berättelse i den här boken som har ett öppet lyckligt slut. Den handlar om en djurtransport från Riga i Lettland till Uzbekistan och Samarkand. Möjligen kan också hela romanens upplösning tolkas i ljusa färger. Det är då författaren själv beger sig till Tyskland och har Solzjenitsyns Gulagarkipelagen med i bagaget som reslektyr. Men också här liksom i boken i övrigt går satiren för högvarv. Som vill författaren därmed ha sagt att spåren efter en förtryckarregim aldrig riktigt släpper sitt grepp om den som en gång levt under sådana villkor. Men också att humorn av möjliga förhållningssätt är ett av de allra bästa till erfarenheter av det slaget.

Underhållande om Sovjets fall

Vladimir Kaminers roman Militärmusik skildrar mycket underhållande det socialistiska paradiset Sovjetunionens sista decennier, skriver Bo-Ingvar Kollberg.