Underbart om mormödrars vardag

Ju äldre man blir, ju mera känner man att man vill hitta sin plats i ett släktsammanhang, förstå sin historia genom att söka bakåt, finna likheter som kan förklara ens eget liv". Orden är Katarina Mazettis och det hon kommenterar med dem är sitt bidrag till en ny bok, där tolv välkända kvinnor, alla författare och födda mellan åren 1932 och 1974, av bokförlaget Forum fått i uppdrag att skriva essäer om sina mormödrar.

Kvinnorna är Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen, Agneta Pleijel, Katarina Mazetti, Bodil Malmsten, Inger Frimansson, Maria Ernestam, Mian Lodalen, Zinat Pirzadeh, Åsa Linderborg, Emma Hamberg och Maria Sveland. Resultatet har blivit en bok om tolv mormödrar med sinsemellan ytterst varierande livsöden. Dessa mormödrar var födda mellan 1875 och 1919 och endast en av dem - Åsa Linderborgs - var i livet då boken trycktes.

Det är en brokig samling kvinnor som möter i boken. Merparten är svenskfödda, men några är från andra delar av världen som Ryssland, Java och Iran. De flesta är ganska "vanliga" kvinnor som ur det stora perspektivet lever ett tillbakadraget och anonymt liv, där den verkliga dramatiken ytligt sett tycks saknas. Varken de själva eller deras samtid verkar ha uppfattat att deras liv är av större intresse utöver deras roller som mor, mormor och maka. Men, visar det sig, när deras "händelselösa" liv ändå beskrivs i essäerna, blir det intressant och viktigt med väl så mycken dramatik.

Även om det, som i fallet Maria Svelands mormor Karin, varit fråga om en ordlös kvinna och "en historia som aldrig berättats". Sveland träffade aldrig sin mormor, eftersom hon föddes samma år som mormodern dog. Hon skriver om sitt sökande efter kunskap om henne: Hur beskriver man en historia som aldrig berättats? Bevisligen har hon ju levt men arvet är så tunt och fattigt att det verkligen är som om hon inte gjort det. Jag har försökt att fråga min mamma i hela mitt liv. Vem var hon?

Andra kvinnor sticker ut som särskilt gynnade, speciella eller framstående. Maria Ernestam skildrar sin mormor Elsie, damfrisörskan i Sollefteå som tog livet med en klackspark och aldrig lät sig nedslås av motgångar.

Hon bröt mot konventionerna, blev med barn utan att vara gift och uppfattades gärna av vänner av ordning som lättfotad. Hon mötte dock oftast kritiken och de moraliska gliringarna med "Angår det höns vad tuppen gör?" När hon köpt en torkhuv och startade sin verksamhet i den egna lägenheten sa hennes man att hon aldrig skulle lyckas. Hon insåg då att hon inte kunde vara gift med honom och snart var skilsmässan ett faktum.

Naturligtvis blev det skandal i trettiotalets småskurna värld. Inte blev det heller bättre av att hon uppfostrade sin dotter i ett slags kollektiv, "en röra av mamma, mormor, mostrar och flickorna på salongen" och att dottern klådde upp pojkarna på gården. Elsie var provokativ, utmanande och besvärlig, men älskad av sin dotterdotter Maria som nu skildrar hennes liv!

Ståuppkomikern och författaren Zinat Pirzadeh - känd också som deltagare i tv-programmet På spåret - skriver om sin mormor Irina, en bildad och välbeställd dam med omisskännliga likheter med Hollywood-skådespelare. Hon var vacker och berest och kunnig om den stora världen och därför en viktig förebild för sin dotterdotter. Men hon blev även ett ekonomiskt och moraliskt stöd för Pirzadeh, då hon lämnade ett våldsamt tvångsäktenskap i Iran och begav sig till Sverige. Mormor Irina försåg henne då med guld som skulle kunna omsättas i pengar när så behövdes. För att guldet inte skulle vara alltför synligt och stöldbegärligt dolde hon det. Dels rödmålade hon en guldlänk och satte den som handtag på en väska, dels flätade hon in guldringar och -kedjor i Pirzadehs hår. Flykten lyckades, men de två kvinnorna återsågs aldrig.

Min mormors historia innehåller många fler mormorsberättelser än vad som kan redovisas i denna anmälan. Mitt slutomdöme är att det är en helt oemotståndlig bok. Den har ett behändigt och nätt format, den innehåller underbara bilder av mormödrar och de korta essäerna är både lagom lättlästa och lagom anspråksfulla. Den är dessutom, trots sin ödmjuka framtoning, otroligt spännande, även om den handlar om relativt "obemärkta" kvinnor och deras vardagsliv och inte skildrar några världsomvälvande händelser. Jag har burit den med mig under ett par veckor och läst i den om och om igen och varje gång upptäckt något nytt. Jag tar det som bevis på att den "lilla" människans historia är minst lika eggande och intressant som någonsin den stora världens.

Men jag tror också att boken är intressant och lockande därför att temat mormödrar ger läsaren tillfälle till identifikation och till att börja fundera över sin egen mormor. Det gjorde jag. Jag tänkte på min fantastiska mormor - Signe Ekman (1904—1996) - som trots sexårig folkskola och statarbakgrund var den som vid sitt köksbord i en sekelskiftesetta i Nyköping lärde mig de knepiga multiplikationstabellerna. Jag tänkte på henne och insåg att hon fortfarande är den häftigaste kvinna jag träffat i hela mitt liv.

Underbart om mormödrars vardag

Lagom lättläst, lagom anspråksfull och helt oemotståndlig, anser­ Agneta Lilja om Min mormors historia som ges ut på onsdagen.

Lagom lättläst, lagom anspråksfull och helt oemotståndlig, anser Agneta Lilja om Min mormors historia som ges ut på onsdagen.