Under Somalias sol

En glödgad sol i zenit, ett sönderbränt landskap och en tidigare stolt stad i ruiner. Gamar cirklar mot den klarblå himlen och sporadisk automateld trummar i någon förort. Apatiska människor i trasiga kläder sitter i skuggan och följer varje fotgängare med blicken.Efter 20 år i New York står Jeebleh åter i sin hemstad Mogadishu. Ett lågintensivt krig mellan olika krigsherrar förhindrar att samhället är mer än skärvor av vad vi betecknar modern civilisation.Jeebleh har två uttalade syften med sin återkomst. Han ska leta reda på sin moders grav för att söka någon slags förlåtelse för att han inte återvände innan hon dog. Och han vill träffa sin bäste vän Bile, som uppges förestå Härbärget, en fredens oas mitt i sönderfallet.Ryktet gör också gällande att Biles systerdotter, Raasta, är ett barn med nästan övernaturliga egenskaper. Hon är emellertid sedan en tid försvunnen, sannolikt kidnappad av någon av huvudaktörerna i den härva av konspirationer och oheliga allianser som präglar konflikten. Vem är egentligen den där Af-Laawe som oväntat tar emot honom på flygplatsen? Han som andra kallar Marabustorken och som uppger att han helt filantropiskt, men med risk för sitt eget liv, åker runt och samlar upp lik för att de ska hamna i vigd jord? Har han någon roll i kidnappningarna, där man stjäl människors organ för ljusskygg export till Mellanösterns sjukhus?För Jeebleh blir det snabbt svårt att orientera sig i det landskap han en gång känt. Hans klan har stora förväntningar på den förlorade sonen som återvänt, på honom som rik amerikan. Krigsherrarna kräver att han väljer sida. Samtidigt vill han inte sjunka ner i värld av vidskepelse och vedergällning. Mötet med Bile blir också mindre entydigt än han kanske förväntat sig, då han kliver in i ett skeende fullt av ställningstaganden som ruckar på moral och principer.Länkar är den fjärde av Nuruddin Farahs böcker som översatts till svenska. Sedan han själv flydde från Somalia i mitten av sjuttiotalet har han kommit att bli en av Afrikas mest framträdande författare. Hans namn brukar tas upp inför varje Nobelpris.I Länkar återkopplar han gång efter annan till Dantes Inferno. En inte särskilt långsökt association med tanke på det svarta hål som Somalia har blivit, där människoliv aktas för intet, där den politiska cynismen tycks gränslös och stormakternas inblandning är allt annat än hedervärd.Nuruddin Farah skriver med en lätt reflekterad distans till sina karaktärer. Hans huvudpersoner är ibland skenbart enkelt tecknade, men de visar sig snart inte följa några självklara mallar. Mer problematisk är berättelsen i sig, som lite kraftlöst drar åt olika håll.Även om Länkar kanske inte är Nuruddin Farahs främsta roman, så förkroppsligar den något av det bästa med skönlitteraturen. Den visar på ort och ställe läsaren världar hon eller han sannolikt aldrig skulle ha beträtt. Det Somalia som flimrar i tv-appareten kliver ut i vardagsrummet och tar det i besittning. Men Länkar följer också en litterär tradition, med en fot i Europa och en i Afrika, som känns uppfriskande i dessa dagar då man förbereder att hugga en svensk litterär kanon i sten. Den är ett exempel på att litteraturen förmår famna hela världen och sedan lika mycket till.