Demonstrationerna i Egypten på den nationella polisdagen, 25 januari i år, överraskade de flesta. Även de som var med vittnar om att det var först när de var ute på gatorna som de insåg hur många de var och kunde börja tro på att Egypten kunde följa Tunisien och avsätta sin diktator. Den insikten gjorde att demonstrationerna fortsatte i 18 dagar. Tahrirtorget i Kairo belägrades fram till 11 februari, då den nyligen instiftade vice presidenten Omar Suleiman meddelade att president Hosni Mubarak hade avgått. Dessa 18 dagar finns samlade i boken Tweets from Tahrir som släpps i veckan på amerikanska bokförlaget OR Books.
I ett möte mellan traditionella och sociala medier har redaktörerna Alex Nunns och Nadia Idle sammanställt hundratals digitala Twittermeddelanden som skickades från aktivister i Kairo i en bok som finns både som e-bok och pocket. Medborgarjournalisternas 140 tecken långa ögonblicksskildringar blir tillsammans en dramatisk berättelse som tar läsaren direkt till Tahrirtorget, och stundtals får jag faktiskt gåshud när jag följer deras kamp. Givetvis är det en begränsad del av revolutionen som förmedlas – twittrarna är medelklassens egyptier som befinner sig i huvudstaden och skriver på engelska – men detta förtar inte deras historia.
Likväl som att vara en direktrapport från torget blir Tweets from Tahrir också en skildring av dynamiken bland aktivisterna. Meddelanden såsom ”Mornin’ revolution! Today at Tahrir, there’s a ’garbage-collection party’ and beautiful sunshine to keep us warm. #jan25” (Godmorgon revolutionen! I dag på Tahrir är det sopsamlingsparty och underbart solsken att värma oss. #jan 25) handlar lika mycket om att rapportera som att peppa och lyfta. Ibland fungerade Twittermeddelandena också som efterlysningar och påstötningar.
Under den blodiga onsdagen 2 februari – då Mubarakanhängare stormade torget – uppmanades människor med blodgrupp 0 via Twitter att ge blod eftersom det var brist på sjukhusen. Senare under revolutionen, då flera av aktivisterna som tältade på Tahrirtorget hade dragit på sig förkylningar, vädjade twittrarna om hostmediciner och C-vitamin.
Varje kapitel är en dag, och redaktörerna håller läsaren i handen genom att inleda kapitlet med en kortfattad sammanfattning av de händelser som speglas i dagens Twittermeddelanden. Dock hade de med fördel kunnat komplettera boken med en ordlista över de viktigaste förkortningarna som används på Twitter – för den oinvigde tar det ett tag att komma in i språket.
Tweets from Tahrir är ett rörande tidsdokument från en revolution, men ger ingen inblick i de verkliga orsakerna till den. Då är det bättre att läsa Per Björklunds Arvet efter Mubarak – Egyptens kamp för frihet som släpptes i mars, men till största delen skrevs före revolutionen, eller John R Bradleys Inside Egypt – The land of the pharaohs on the brink of a revolution från 2008. Björklund och Bradley är två av ett fåtal västerländska journalister som försökte belysa Mubaraks diktatur före revolten.
Per Björklund bodde i Egypten i tre år och skulle ha återvänt om det inte var för att han svartlistades av säkerhetspolisen och stoppades på Kairos flygplats efter en sommar i Sverige. Arvet Efter Mubaraks stora förtjänst är hur den belyser den strejkvåg som har pågått sedan arbetarna på Egyptens största fabrik – textilfabriken i Mahalla el-Kubra – i december 2006 lade ner arbetet i protest mot de stadigt sjunkande reallönerna. Och hur strejkerna har bidragit till Mubaraks fall.
John R Bradley beskriver i Inside Egypt hur korruptionen och tortyren bredde ut sig under presidentens ideologilösa styre, vars politik endast gick ut på att säkra regimens makt (en regim som förbjöd boken när den kom ut). Bradley går också igenom religionernas Egypten, och visar hur det är de moderata strömningarna som är starkast och att USA:s uppbackning av Mubarak för att förhindra islamisternas framfart var grundlös.
Leopard förlag har gett ut Revolution i Egypten (2011) och har skrutit med att det är den första boken om revolutionen. Per Björklund är en av fyra skribenter och beskriver än en gång arbetarrörelsen och den fackliga kampen. Dessutom skriver Svenska dagbladets korrespondent Bitte Hammargren om sina upplevelser från Tahrirtorget, religionsprofessorn Mattias Gardell analyserar Muslimska brödraskapet – i stort med samma slutsats som Bradley – och islamologen Jan Hjärpe diskuterar bakgrunden till revolterna i arabvärlden.
De fyra texterna i Revolution i Egypten ger en snabb och informativ överblick över en revolution som på många sätt fortfarande pågår och som vi inte vet hur den kommer att sluta. Demonstrationer och strejker har avlösts varandra sedan Mubaraks fall, och 8 april hade demonstranter på nytt tagit över Tahrirtorget i protest mot militärens fortsatta styre och mot att Mubarak inte hade ställts inför rätta. Men där Tweets From Tahrir kan komma att bli ett historiskt dokument över de 18 dagarna då Egypten kastade ut sin diktator, kommer Leopards bok snabbt förpassas till historien när mer djupgående analyser kring folkresningen skrivs.