Två perspektiv av Uppsala

Två böcker om Uppsala. Två perspektiv. Och en helhet. ”Det var femtiotal och jag sjöng franska chansoner och Lars Forsell”, berättas det till en bild på författaren Gunilla Lindberg i hennes nya bok. Då nybliven studentska. Nu författare till Uppsala för inte så länge sedan. Lindberg, uppvuxen i Uppsala, har genom åren visat stort intresse för stadens lokalhistoria i en rad böcker. Den här gången skriver hon framför allt om ett Uppsala i förändring under 1950- och 1960-talet. Årtionden som kanske mer än andra lever i vårt kollektiva medvetande och ofta representerar en tid då framtidshopp och förändring gick hand i hand. Inte minst var det här en tid då ungdomskulturen för första gången kom att prägla samhället.

Lindbergs stil är nostalgisk men också realistisk, hon fångar både flärd och sociala och strukturella förändringar. Hon berättar om betydelsen av modehuset Ågren & Karell, mer känt som ÅK, Uppsalas eget NK. Och om Owe Thörnqvists genombrott, 1953, då han tillsammans med Rune Ek satte upp revyn Bada med oss på Slottskällan. Bland de mer genomgripande samhälleliga förändringarna märks stormarknadens intåg på bekostnad av de mindre kvartersbutikerna, hemmafruns roll och omläggningen till högertrafik. Förändringar av nationell karaktär, men som diskuteras i relation till Uppsalas förutsättningar. Materialet är omfattande och rikt, den stora behållningen är det översiktliga perspektivet och det mycket stora antalet bilder som föreställer det mesta man kan tänka sig – bensinstationer, logotyper, husmorsgymnastik, konsthantverk, människor i vardagen och mycket mer. Boken är till karaktären ett slags ”coffee-table bok”, det är lätt att se den i var och varannan Uppsalabos hem, åtminstone hos de som har ett levande intresse för Uppsalas förvandling från småstad till storstad. Den är bläddervänlig och lättillgänglig, det här är inte en bok som gräver på djupet och ifrågasätter. Ett minus dock till den grafiska profilen och redigeringen som är något platt och gör att helhetsintrycket går ned. En bok av det här slaget vinner mycket på att ha ett både snyggt omslag och ett elegant presenterat innehåll.

En bok som är mycket intressant att läsa parallellt med Lindbergs, är Uppsala en växande stad: bebyggelse 1951-79. En något mer torr, men minst lika engagerande skrift, signerad Marja Erikson och Ingemar Ehlin. Boken är en inventering över den bebyggelse som tillkom i Uppsala under de nämnda åren. Även här är bildmaterialet rikt, men här är bilderna tillsynes tagna för arkiven, och visar på ett mer sakligt och fyrkantigt sätt de nya radhus, kyrkor, tillbyggnader med mera, som tillkom under perioden. För den byggnadshistoriskt intresserade är det här riktigt spännande läsning. Informationen för varje byggnad erbjuder byggnadsår, arkitekt och även oftast byggherre och byggmästare, samt bild och kort historik. Ett exempel: Affärs- och kontorshuset vid korsningen Svartbäcksgatan 10 och Klostergatan 5 – som i dag huserar klädbutiken MQ. Huset ritades 1965 av Haubro Nielsen arkitektbyrå. Så här skriver författarna: ”Fasaderna av förtillverkade betongelement med finkornig, ljusgrå ballast ger, tillsammans med fönsterbandens kraftiga poster av mörkgrå konststen, byggnaden en rå och brutal karaktär.” Ett intressant och ärligt myndighetsspråk. Boken är en liten pärla. Den bör fungera alldeles utmärkt som guidebok för den som vill ta cykeln eller en lång promenad och lära sig den lokala byggnadshistorian. Ett plus är tydliga översiktsbilder på de områden som avhandlas. En imponerande sammanställning.

Det är tillsammans böckerna lyfter. Medan Gunilla Lindberg är personlig och varm i tilltalet erbjuder Marja Eriksson och Ingemar Ehlin ett mer kyligt och koncist anslag. Men vilken bok ger mest om Uppsala; vad kännetecknar Uppsala under 50- och 60-talet? Ja, det är här den parallella läsningen blir så givande. Två ganska skilda bilder framträder, inte motsatsbilder, men ändå skilda. Tillsammans skapar de en rolig och intressant helhetsbild av Uppsala både då och nu.