Traumat Katyn

Peter Johansson har skrivit en utmärkt bok i ämnet med sin Stalins mord i Katyn – och dess historiska efterspel 1940 – 2010, skriver Björn G Stenberg. En bra illustration till händelserna vid Katyn ger också Andrzej Wajdas prisbelönta film (Massakern i) Katyn.

Foto: Scanpix

Litteratur2010-06-23 11:05
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Namnet Katyn fick ny aktualitet i år när den polske presidenten Lech Kaczynski och hans hustru Maria avled i en flygplanskrasch. De var på väg dit för att hedra 70-årsminnet av massakern där våren 1940 av sovjetiska NKVD. Minneshögtiden var annars tänkt som en upptining av de frysta positioner som händelsen lagt i relationerna mellan Polen och Ryssland.

Långt värre än den antika myten om Skylla och Charybdis var det att som Polen 1939 ligga mellan Nazi-Tyskland och Sovjet-Ryssland, två landhungriga, totalitära regimer. Det gick ju heller inte så bra, i slutet av året var landet delat mellan de båda makterna.
Länge hävdade Sovjet-Ryssland att det var nazisterna som dödat alla de tusentals i massgravarna. Men när arkiven öppnades 1990, efter kommunistregimens fall, kom tydliga dokument fram som visade att det var Sovjet som i ett led i strävan efter att totalt avväpna Polen skött avrättningarna. I Polen hade förstås sanningen varit känd sedan kriget.

Peter Johansson har skrivit en utmärkt bok i ämnet med sin Stalins mord i Katyn – och dess historiska efterspel 1940 – 2010. Han lägger fram ovedersägliga bevis för att det var diktatorn Josef Stalin själv som gav ordern. Lavrentij Beria, ledare för NKVD, Sovjetunionens kombinerade säkerhetstjänst 1934-1946, stod för den praktiska hanteringen.

Händelserna har sedan dess varit starkt politiskt laddade och ett starkt nationellt trauma för Polen. Det har stått i vägen för en normalisering i relationerna mellan länderna, extra starkt eftersom också västmakterna för att inte förtörna det förbundna Sovjet vägrade att erkänna massakern.

Begreppsförvirringen är stor runt ordet Katyn. Främst syftar det på det massmord på nästan 5000 polska officerare som NKVD lät utföra våren 1940 i skogsområdet Katyn, beläget väster om Smolensk i Ryssland. Det har också blivit ett samlingsbegrepp på alla de avrättningar som NKVD lät utföra på polska officerare och högre ämbetsmän våren 1940, sammanlagt en bit över 20 000. Det blandas också emellanåt ihop med – underblåst av Sovjetregimen – den massaker som nazisterna utförde i byn Chatyn, som brändes ned med sina innevånare.

Som del i ett krig där kanske runt 50 miljoner människor miste livet kan siffror på runt 20 000 cyniskt nog verka försumbara. Men Peter Johansson visar tydligt i sin välskrivna och väldokumenterade bok hur långtgående konsekvenser dessa händelser ändå fick. Som en påminnelse om ännu en av alla de fruktansvärda saker som hände under Andra världskriget är den också viktig. Detta särskilt som det varit så mycket av mörkläggning runt just denna händelse, som ju också fick ännu en tragisk omständighet att lägga till namnet Katyn

En bra illustration till händelserna vid Katyn ger också Andrzej Wajdas prisbelönta film (Massakern i) Katyn, som kom 2007. Tills nyligen var den förbjuden i Ryssland, men visades två gånger efter flygkraschen i april i rysk tv. Det är en suverän film i all sin dramatik. Den visar ingående och gripande upp all den förtvivlan som de direkt drabbade och deras närmaste tvingades genomlida. Och som historiskt åskådliggörande för oss alla. Inledningsscenen där flyktingar från väst möter flyktingar från öst på en bro visar med all tydlighet vansinnet 1939.

Litteratur

Peter Johansson

Stalins mord i Katyn – och dess historiska efterspel 1940 – 2010

Carlssons Förlag

Film

Massakern i Katyn

Atlantic Film