Tragik och komik i stilsäker debutroman

Varje år lyfter medierna ett antal debutanter från en anonym tillvaro och gör dem till exempel för olika, ofta behjärtansvärda, saker som anses ligga i tiden. För en författare är detta fenomen dubbelt. Självklart är det oerhört viktigt att synas då uppmärksamhet är liktydigt med läsare, men samtidigt kan det på sikt vara förödande att kategoriseras och göras till representant för en grupp som kanske inte ens existerar. På gott och ont har mediefabriken de senaste åren särskilt värnat om "unga invandrarförfattare", som om deras motiv skulle betingas av något annat, mer magiskt eller tragiskt, än författare i allmänhet.En av den här vårens mest uppmärksammade debutanter är Marjaneh Bakhtiari, som redan i titeln till sin debutroman Kalla det vad fan du vill förekommer en lite överflödig diskussion om kategorisering.Kalla det vad fan du vill utspelar sig i en ungefärlig samtid och kretsar kring familjen Irandoust, och i synnerhet dottern Bahar, som har lämnat ett oroligt Iran till förmån för ett kanske tryggare, men inte nödvändigtvis enklare, liv i Sverige och Malmö.Runt familjen rör sig ett brokigt och välmotiverat persongalleri, som utan effektsökeri fäster historien i den skånska verkligheten. Från den ivriga förortsläraren som älskar världsmusik och brinner av längtan efter att suga åt sig lite av sina elevers etniska exotism, till den övervintrade rastafarin och vidare till medelsvensson och dennes semirasistiska farfar. Alla karaktärer behandlas varsamt och skild­ras ömt och utan en tillstymmelse till vare sig en ordinär eller inverterad orientalisering.För de högutbildade föräldrarna Amir och Panthea innebär flytten till Sverige en klassresa nedåt och en lite bitter insikt om ett evigt utanförskap i ett land som älskar tystnaden så till den grad att den är inskriven i nationalsången. Men utan att klaga finner de sig till rätta och bygger mödosamt en plattform för sig och sina barn.Den lite mer upproriska Bahar ifrågasätter desto mer, både den gamla kulturen och den nya. Men inte för att hon är invandrare utan för att hon är ung, arg och råkar vara en frågvis typ. Bahars kulturella identitet är varken dubbel eller kluven, den är bara formad av att hon är född i Iran och uppvuxen i Sverige.Episodiska och ofta humoristiska nedslag i familjen Irandousts, och de ackompanjerande karaktärernas, liv avlöser varandra på ett otvunget sätt. Tragik och komik blandas utan att något blir överdrivet och börjar dominera. Formen är behärskad på ett sätt som måste betraktas som moget för en debutant. Författaren vågar låta bli att dra ihop alla trådar, vilket ofta kan föda en småtråkig strömlinjeform. Också språkligt är Marjaneh Bakhtiari, möjligen med undantag för de två första kapitlen som inte riktigt hör till helheten, mycket säker och konsekvent.Ibland tangerar Kalla det vad fan du vill dock en övertydlighet som inte är helt ovanlig bland debutanter. Inte minst gäller detta förhållandet mellan Bahar och hennes svenske pojkvän Markus, som visar varandra en märkligt gränslös förståelse. De är den goda kärleken och ser varandra enbart som människor, utan att låta sig påverkas det minsta av fördomar åt det ena eller and­ra hållet. Men å andra sidan, varför inte: det är inte alltid verkligheten behöver vara så förbannat komplicerad, vare sig den är reell eller litterär.Marjaneh Bakhtiari presenterar en imponerande debut som till skillnad från flertalet förstlingsverk lyckas koppla läsaren i ett grepp som successivt förstärks boken igenom. Kalla det vad fan du vill gjuter en sorglös men ändå allvarlig realism som inte nöjer sig med att ligga och slamra i diskhon.