Topelius återupplivad med bravur

Det är inte så ovanligt att litteraturvetare själva skriver skönlitteratur - romaner, dikter, pjäser - men det blir inte nödvändigtvis några litterära mästerverk.
En som måste vara mycket väl medveten om artskillnaden mellan å ena sidan kunskapen och analysen och å andra sidan det inspirerade skapandet är Merete Mazzarella, själv både litteraturprofessor i Helsingfors och flitig essäist på flera olika områden. Nu har hon gett sig i kast med uppgiften att smälta samman de båda genrerna, vetandet och inlevelsen, till vad hon kallar en essäroman om en dag i Zacharias Topelius liv. Och det har blivit en utomordentligt levande och läsvärd berättelse, där den akademiska yrkeskunskapen och den djupt personliga inlevelsen ömsesidigt berikar varandra.
"Ingen saknad, ingen sorg" heter denna fiktiva men ändå strikt verklighetsinriktade biografi, som i en enda svepande inre monolog följer den finlandssvenske nationalskalden Topelius tankar och minnesbilder under en dag, den 16 december 1897, några månader före hans död.

Skalden, professorn, familjefadern och idolen är trött och lite krasslig, hans tankar flackar mellan nuet med dess beundrarbrev, magproblem och vattenkaraff bredvid sängen och å andra sidan barndomsminnen från Österbotten, ungdomssvärmerier, det i stort sett lyckliga äktenskapet med den för tolv år sedan avlidna Milla, relationerna till de tre döttrarna och andra närstående. Mazzarella har valt att låta jagpersonen använda pronomenet "man" om sig själv, vilket är en smidig och bra lösning. En stor del av hans reflexioner bygger på exakt eller ungefärligt citerade faktiska uttalanden av Topelius, och det märkliga är att de ändå nästan genomgående flyter in i en trovärdig medvetandeström hos den gamle skalden. Att förvandla en omfångsrik samling excerpter till en så naturlig och osökt inre monolog är verkligen en bragd som kräver både en forskare och en diktare.
Topelius hör fortfarande till den svenska litteraturens smärre klassiker, främst genom den historiskt romantiska Fältskärns berättelser, barnsagor och tidstypiska dikter. Han uppfattas som lite familjesentimental och mer flyhänt än djup.
Mazzarella gör inget försök att radikalt omvärdera honom; men hon lyckas ge konkret liv åt en tämligen ordinär människa med möjligen starkare "kvinnliga" drag än den tidens genomsnittsman. Han är känslig och omtänksam, engagerar sig starkt både i sina bägge lyckligt gifta döttrar och den mer problemfyllda Toini och arbetar plikttroget och med glädje både som ämbetsman och författare. Det gäller att "göra väl ifrån sig", som han uttrycker sig.
Samtidigt tillhör han självfallet den finlandssvenska överklass där man tycker sig leva anspråkslöst om man bara har "en enda piga". Topelius böcker såldes i för den tiden väldiga upplagor, och hans ställning som kändis skulle kanske kunna jämföras med Jan Guillous i dag.
Mazzarella lyckas förena bilderna av "det lilla livet" - det vardagliga kring familj och arbete - med "de stora linjerna" i samhällsutveckling och idéströmningar.

I viss grad stöttar Topelius tendenserna till kvinnors frigörelse, framför allt i fråga om utbildning; samtidigt vill han behålla en hel del av könsrollsbetoningen på hem och hushåll. Samma moderatliberala hållningar finns på andra områden även om han tycks glida åt mer konservativa attityder på äldre dagar - han anser till exempel att aga bör ges mellan åldrarna 3 och 7 år och att dödsstraff kan försvaras.
"Det var länge sen man hade trott på en bättre värld här på jorden", tänker han någonstans. Över huvud taget framstår han som en talangfull men relativt medgörlig och kompromissvillig man. En viss självbelåtenhet antyds här och var: "Han kände en betydande tillfredsställelse över sin egen ödmjukhet."
Merete Mazzarella kommenterar själv mycket sakligt sina ambitioner och sin teknik i ett efterord som också helst bör läsas efter att man läst själva "romanen". På så vis får man berättelsen serverad utan att analysen kyler av den varma och fantasifulla inlevelse som präglar den. Mazzarella bevisar också att kvinnor mycket väl kan identifiera sig med och i grunden förstå män, liksom förmodligen tvärtom.

Topelius återupplivad med bravur

Zacharias Topelius hör till våra "smärre klassiker". Han väcks till liv på ett imponerande sätt i Merete Mazzarellas essäroman Ingen saknad, ingen sorg, skriver Tore Winqvist.