Tonåringen på divanen

Det är en omfattande, gedigen och omsorgsfullt upplagd genomgång av tonårsperioden, i utvecklingspsykologiskt perspektiv samt med avseende på problematik och psykoterapeutisk behandling, som Björn Wrangsjö och Majlis Winberg Salomonsson åstadkommit med sin bok Tonårstid.
Båda författarna är psykoanalytiker, med profilering inom området barn och ungdomar. Deras bok torde ha ett stort värde både för fackfolk, inom utbildningar och som orientering i ämnet för allmänintresserade.

Bokens utvecklingspsykologiska översikt från tidig barndom till tonår ger en god bakgrund till tonårens speciella utvecklingsuppgifter och utmaningar, med frigörelsen i inre och yttre mening från föräldrarna, samt identitetsutvecklingen och nyorienteringen i fråga om den egna kroppen som några av de centrala inslagen.
Målande och inlevelsefullt beskrivs tonåringens "avladdning" av föräldraobjekten och det vakuum som kan uppstå i den frigörelse som också är en sorgeprocess, vidare kamratgruppens betydelse för identifikation och som ställföreträdande instans för tillhörighet, norm- och värdesystem när banden till föräldrarna lossas, samt den karakteristiska, totalt uppslukande tonårsförälskelsen som är ett steg i avladdningen av föräldraobjekten.

Ett flertal fina sentenser kantar framställningen, t ex i fråga om identitetsutvecklingen, där författarna lyfter fram paradoxen att vi måste vara beredda att förändras i livscykelns olika faser för att på djupet behålla förnimmelsen att vara densamme, oss själva. Upplevelsen av identitet föreligger alltid i ett sammanhang, att vara någon i förhållande till en annan, och förutsätter den unikt mänskliga förmågan till självreflexion.

För föräldrarna är det viktigt att inte på något sätt överge den unge under tonårstidens inte sällan turbulenta frigörelse. Att "uppfostra" en tonåring är dock en idé av begränsat värde, då mycket av uppfostran redan skett under tidigare utvecklingsfaser, menar författarna. Snarare kan det handla om att "överleva" tillsammans och försöka se till att relationen mellan föräldrar och tonåring tar så lite skada som möjligt av den unges frigörelse.
Bokens utvecklingspsykologiska översikt kompletteras av ett avsnitt om tonåringen i dagens sociala kontext, och hur tonårsutvecklingen påverkas av kulturella och sociala förändringar som t ex den ökade betoningen i narcissistisk mening på individen, självet, pådriven i media av "subjektiv överhettning" i form av kändis- och utseendefixering. Sådana tendenser kan ha betydelse för tonåringens strävan att finna en narcissistisk balans mellan starkt självtvivel eller ytlig grandiositet, samt å andra sidan en realistisk självbild och verklighetsförankrad känsla av duglighet.

Den särskilda ungdomstiden som begrepp och föreställning är relativt nypåfunnen, påminner författarna, och pendeln har svängt till en idealisering av denna åldersgrupp. I boken refereras till Jan Ramströms begrepp "ungdomsfällan" - ungdomar förutsätts av vuxna att sträva efter vuxenhet, samtidigt som vuxna strävar efter att hålla sig kvar i ungdomsåren. Och varför skulle ungdomar sträva efter att uppnå något som de vuxna själva inte vill ha?
En annan förändring gäller möjligheterna till i stort sett kontinuerlig kommunikation via datorer och mobiltelefoner, chattsidor och sms. Inte minst för tonåringen kan detta utvecklas till ett slags beroende som gör det svårt att tillåta sig den ensamhet, att enbart vara med sig själv, som också är viktig för den mentala balansen och självständighetsutvecklingen. Men även om den äldre generationen många gånger tycker att verkar vara komplicerat att växa upp i dagens samhälle är det inte alls säkert att majoriteten av ungdomar upplever det så, konstaterar författarna vidsynt.

På ett väl kondenserat sätt beskriver författarna kriterier som kan ligga till grund för att erbjuda ungdomar psykoterapeutisk behandling, samt de centrala begrepp och förhållningsätt som definierar psykoterapi enligt den psykodynamiska/psykoanalytiska modellen. Författarna tar dock även upp andra terapeutiska skolor, och påpekar att utvecklingen inom psykoterapi går mot en tilltagande integrering av olika metoder.
Den psykodynamiske behandlaren utgår ifrån att individens alla handlingar motsvarar ett behov och en avsikt, även om avsikten är fördold för den som handlar. Att utveckla förmågan till självreflexion kan vara viktigt inte minst i psykoterapier med tonåringar, för att skapa en inre mental "fristad", och motverka tendenser till att agera ut impulser i beteenden som är destruktiva.

Tonårsterapeuten får ofta en viktig roll som beledsagare in i vuxenlivet, vilket i kombination med tonårens speciella utvecklingskonflikter och dramer ger terapin mer av en existentiell dimension, som författarna påpekar. Terapeuten kan också ta rollen av lärare och pedagog, genom att t ex erbjuda särskilda tekniker för avslappning och ångestreducering.
I slutändan blir Wrangsjös och Winberg Salomonssons bok ett värdefullt tillskott till den psykologiska litteraturen om tonårstiden, adolescensen, en dynamisk period i människans livscykel som ställer krav både på den unge och den stödjande omgivningen.

Tonåringen på divanen

Den nya boken Tonårstid, om en dynamisk period i människans livscykel, utgör ett värdefullt tillskott till den psykologiska litteraturen, skriver Ulf Gustavsson.