Det senaste numret av Filter är ovanligt starkt. Livsstilsmagasinen får sig en törn, regissören Björn Runge gör upp med Svenska Filminstitutet och den läsvärde norrlandsambassadören PO Tidholm skriver om den nya svenska gruvboomen.
Fast allt det där fungerar ändå mest som mervärde. Det allt överskuggande huvudnumret är signerat Johan Persson och Martin Schibbye.
För er som inte hängde med: De två journalisterna tog sig 2011 med hjälp av gerillan ONLF in i Etiopienprovinsen Ogaden för att rapportera om övergreppen som pågår där och deras eventuella kopplingar till oljeföretaget Lundin Petroleums verksamhet i området. De greps och dömdes på falska grunder till elva års fängelse för terrorbrott, men benådades den 10 september 2012, fria att återvända till Sverige.
Det utdrag som Filter valt att publicera utspelar sig i öknen, under Schibbyes och Perssons vandring tillsammans med gerillan. Vattnet räcker inte, kamelköttet är fullt av maskar, kroppen protesterar och sömnen rationaliseras bort av de disciplinerade rebellerna.
Det är kort sagt ett helvete.
Och helvetet är, som Dante en gång upptäckte, ett tacksamt stoff för författare. Schibbye och Persson skriver med stöd av dagböcker och anteckningar levande och drivet om såväl den yttre som inre verkligheten dessa dramatiska dygn. Växelberättandet – de turas om vid tangentbordet – skapar en dynamisk sicksackrörelse genom det karga landskapet.
Jag kommer på mig själv med att bli oväntat upprymd av den latenta och ibland uppblossande romantiken. Reporterkallet. Frihetskänslan under stjärnhimlen. Kärlekslängtan under månen. Resultatet av de ångestladdade erfarenheterna tycks ha blivit en bjärt och spännande äventyrsberättelse. Det är inte banalt, det är utmärkt berättande journalistik.