Titlarna försvann - vi blev du med varann
Germund Michanek har läst bröderna Melins bok Fiint språk och har ett och annat att förmedla om titlar, duande och andra språkliga finesser.
Foto: Staffan Claesson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fiint språk är en mycket underhållande bok om stort och smått, om språk och uttal och seder och bruk på Stockholms slott i våra dagar och i drottningen Elizabeths England på 1600-talet.
Men jag vill koncentrera denna artikel till ett ämne, som vi alla (åtminstone vuxna) har upplevt, det välsignade titulerandet.
Äldre fick lägga bort titlarna med yngre, damer med herrar, chefer med underordnade. Titulerandet kunde göra våld på både språk och sunt förnuft: "Vill stadsbudet ställa skåpet där? Har min herre sett mitt paraply?" I en novell av Slas (Stig Claesson) från 1950-talet ställs frågan: "Vill negern ha kaffe?"
När jag kom till Uppsala 1948, levde ännu kvar gamla formaliteter vid inskrivningen i nationen. Förste kurator frågade vad "kandidaten" hette. Kuratorn antecknade. Födelseår? Faderns yrke? Moderns flicknamn? Vilken fakultet väljer kandidaten?
När detta var överstökat, reste sig kuratorn, skakade hand och sade sitt eget namn. Jag sa mitt. Därpå sa kuratorn sitt studentår: 1940. Och jag svarade med 1944. Q: Tack ska du ha! Jag: Tack ska du ha! I denna sekund förvandlades jag till medlem av Västgöta nation i Uppsala.
Vänliga kamrater hade instruerat mig om vad som komma skulle. Det hade emellanåt hänt att recentiorn svarade med sitt födelseår i stället för studentåret.
Men under första året vid nationen var det ett ständigt bekymmer att komma ihåg vilka man hade förbrödrats med. Glömska på denna känsliga punkt föranledde missnöje. Hos de äldre.
I min familj sa alla "du". Men jag hade vänner, som häpnade över detta. I deras familj måste allt duande undvikas, även till föräldrarna: "Var det pappas hatt som hängde på pappas hylla i tamburen, när pappa var i Stockholm?"
Samma elände minns jag från Livregementets husarer: "Har Johansson borstat stövlarna efter jul?" eller "Begriper han inte att huvudet sitter fram på en häst? Det där i baken kallas svans."
Titlarnas avskaffande började ambitiöst med Samfundet SHT, som har sitt högsäte i Uppsala. De tre bokstäverna betyder Sine honoris titulo, vilket betyder "Utan hederstitel", inte "Sämre herrars tillhåll" som malisen stundom har påstått. Jag hörde för sextio år sen berättas om en framgångsrik affärsman, som hade invalts i denna orden. En dag upptäckte han på andra sidan av Drottninggatan ordens stormästare och ropade ett glatt: "Hej, käre bror!" Men stormästaren korsade gatan och tillrättavisade den förmätne: "Bröder i orden, men inte på gatan." Det bör tilläggas att SHT instiftades anno adertonhundrafyrtiofyra, kort sagt 1844.
Ibland måste jag opponera mot herrarna Melins historieskrivning. De uppger att när man hade slängt titlarna ("spottat varandra i ansiktet"), så kunde man börja ett informellt brev med "Broder!" Detta förekom långt in på 1970-talet, säger Melin. Skulle det ha slutat då? Jag får nu (2008, om jag minns rätt) varenda vecka minst ett par-tre "broderbrev". Och jag skriver själv lika många, dock förkortat B.B., vilket här betyder Bäste Broder.
Som många torde minnas, lade generaldirektören Bror Rexed bort titlarna med hela Socialstyrelsen. Detta väckte uppseende i massmedierna. Men - säger Fiint språk - han bara "petade omkull ett redan fallfärdigt hus".
Vi får också veta att duandet hade förekommit spontant tidigare, både på idrottsläktaren och i Systemkön och - för att citera ordagrant - skolkamrater och värnpliktiga behövde till exempel inte lägga bort titlarna". Men plötsligt hände något:
I slutet av 1960-talet sa alla du till alla, tilltalade varandra med förnamn och hälsade hej.
Att "alla" sa du helt plötsligt, är ett påstående som inte kan verifieras. Och ingalunda är dateringen till vissa år pålitlig. Jag skrev av ett anslag på en bank år 1975:
Vi säger du till alla vi får
Personalen
Det finns en annan grupp av språkliga finesser, som inte har fått plats i denna bok, till exempel axiom, metafor, sentens, paradox, aforism, maxim. Jag kan ge ett exempel ur levande livet. Jag satt nyligen med en annan gubbstrutt i korridoren på det vårdhem, där jag framlever mina dagar. Då kom en sköterska förbi, hon som vi alla älskar, hon som alltid har tid för alla. Vi nickade åt varandra. Min vän tittade efter henne och sa fyra små ord:
- Tänk att hon finns ...