Den naturvetenskapliga världens största kändis. Så skulle man kunna beskriva Stephen Hawking, mannen som från sin rullstol revolutionerade vår syn på universum och dess historia. 21 år gammal drabbades han av den obotliga sjukdomen ALS som leder till total förlamning och i de flesta fall till döden inom något år. Band det sista som försvinner är kontrollen av ögonmuskulaturen, och den i förening med avancerade tekniska hjälpmedel har gjort att Hawking nu 50 år efter sjukdomens utbrott kan se tillbaka på flera revolutionerande vetenskapliga upptäckter och en lång rad skrifter, senast en kort självbiografi, "Min historia".
Uppvuxen i en akademisk medelklassmiljö, examen från både Oxford och Cambridge, två gånger gift, far till tre barn och med ett omfattande internationellt nätverk av forskarvänner har han levt ett rikt socialt liv med otaliga konferensresor världen runt. Han skriver, eller rättare sagt dikterar, enkelt och sakligt utan spår av självömkan över sjukdomen, utan skryt över framgångar men också utan psykologiskt djup. Det är de yttre dragen i levnadsloppet han tecknar.
Gott och väl hälften av den drygt hundrasidiga boken upptas av kapitel med rubriker som ”Gravitationsvågor” och ”Svarta hål”, alltså områden av kosmologin där Hawking gjort sina främsta insatser. Att på mindre än tio rätt glesa sidor sammanfatta de teorier som döljer sig bakom dessa rubriker är en konst i sig, som Hawking tidigare demonstrerat i bästsäljaren ”Kosmos – en kort historik”.
Att påstå att jag som humanist fullt ut förstår vad som egentligen menas med till exempel ”imaginär tid” vore att säga mycket för mycket. Men författaren lyckas ändå förmedla de grundläggande föreställningarna bakom så att de känns begripliga. Han löser sin pedagogiska uppgift utan att ta till matematiska formler, vilket man är tacksam för. Med avväpnande uppriktighet bekänner han att sådana formler är alltför besvärliga rent grafiskt för de hjälpmedel han förfogar över.
En aspekt av imaginär tid är tidsresor: att genom hål i den krökta rumtiden ta genvägar till det förflutna eller framtiden, som att återvända till utgångspunkten flera år yngre än vid avfärden, eller att ta emot besökare från andra delar av universum. Sådant är enligt Hawking science-fictionfantasier. Däremot är det fullt möjligt att hela vårt solsystem en dag kommer att uppslukas av ett svart hål och komprimeras till en enda punkt, en så kallad singularitet.
Kosmologi är ett ämne med framtidsutsikter – i många bemärkelser. Den insikten har vi Stephen Hawking att tacka för.