Thriller om krigsutbrottet

Den 28 juni 1914 mördades den österrikisk-ungerske tronföljaren, ärkehertig Franz Ferdi-nand, och hans hustru Sophie Chotek i Sarajevo av den storserbiske nationalisten Gavrilo Princip. Dubbelmordet utlöste som bekant det första världskriget.Under de 90 år som gått sedan dess har tusentals forskare försökt förklara hur det otänkbara kunde hända. Varför kunde inte den latenta konflikten mellan Österrike-Ungern och Serbien, som attentatet aktualiserade, lösas med diplomati som alla andra kriser under 1900-talets första decennium? Mer än 3 000 böcker har skrivits om krigsutbrottet 1914 och dess möjliga orsaker.Första världskriget raserade 1800-talets europeiska världsordning. De europeiska staterna mobiliserade 65 miljoner man i sina väpnade styrkor. 8,5 miljoner soldater dödades och över 21 miljoner sårades.De civila förlusterna är svåra att uppskatta. Vid krigsslutet kollapsade tre multietniska imperier — det habsburgska, det ryska och det osmanska — som dominerat östra Europa och Mellanöstern i hundratals år. Tyskland drabbades av ett kaos som banadeväg för den nazistiska diktaturen. Men även de två västeuropeiska segrarmakterna, Storbritannien och Frankrike, stod på ruinens brant. Världskrigets enorma kostnader gjorde USA till världens bankir.Krigsutbrottet granskatDen brittiske historikern Clive Ponting ansluter sig till den forskarskola som söker orsakerna till världskrigets utbrott i det konkreta händelseförloppet efter morden. I boken Tretton dagar, som nyligen kommit ut på svenska, följer han den dramatiska utvecklingen timme för timme i de olika europeiska huvudstäderna. Ponting är verksam vid University of Wales och har tidigare skrivit ett flertal böcker, bl a en kontroversiell biografi över Winston Churchill.Den akuta krishanteringen under de ödesdigra sommardagarna 1914 kastar ljus över statsledningarnas bevekelsegrunder. Ponting beskriver det kejserliga Tyskland som en konservativ och försiktig stormakt som under de föregående åren nöjt sig med små triumfer i det invecklade diplomatiska spelet. Det var Österrike-Ungern som satte stenen i rullning. Wienregeringen, som dominerades av utrikesministern greve Leopold Berchtold och den krigslystne arméchefen Franz Conrad von Hötzendorf, var uppenbarligen fast besluten att utnyttja morden för att krossa Serbien och stärka Donau-monarkins inflytande på Balkanhalvön. Detta var ett direkt hot mot Ryssland, den andra stormakten i regionen. Efter en statskupp 1903, som fört den nationalistiska dynastin Karageorgevic till makten, hade Serbien varit en rysk klientstat.Europas sjuke manÖsterrike-Ungern betraktades allmänt som Europas sjuke man vid 1900-talets början. Konflikter mellan imperiets tolv etniska grupper hotade att spränga den anakronistiska statsbildningen i småbitar. Missnöjet bland kroater, slovener och de bosniska muslimerna underblåstes oupphörligen av Serbien, vars mål var att skapa en enad sydslavisk (jugoslavisk) nationalstat. Redan 1912 hade Conrad förordat ett anfall mot Serbien och en styckning av landet mellan Österrike-Ungern och Bulgarien. Endast en aggressiv utrikespolitik kunde hejda imperiets fortgående sönderfallsprocess och ena befolkningen kring dynastin Habsburg. För den stridslystna makteliten i Wien stod valet mellan krig och undergång.En annan intressant faktor, som Ponting behandlar, var den förändrade militära balansen mellan Tyskland och Ryssland. 1894 hade Frankrike och Ryssland ingått en militär-allians som i främsta hand var riktad mot Tyskland. Den tyska militära strategin baserades på den s k Schlieffenplanen — från 1897 — som senare modifierades av generalstabschefen Helmuth von Moltke. Målet var att rikta ett förintande knockoutslag mot Frankrike innan Ryssland hann mobilisera. Avsikten var att till varje pris undvika ett förödande tvåfrontskrig.SchlieffenplanenEnligt en aktuell uppskattning 1906 skulle det ta mellan sex och åtta veckor för Ryssland att mobilisera. Under de följande åren byggdes det ryska järnvägssystemet ut med franskt ekonomiskt bistånd. 1917, när de massiva infrastruktursatsningarna beräknades vara genomförda, skulle en rysk mobilisering gå nästan lika snabbt (18 dagar) som den tyska. Därmed skulle Schlieffenplanen vara värdelös, något som i allra högsta grad oroade den tyska generalstaben och i synnerhet von Moltke. Frestelsen att starta ett preventivkrig snarast möjligt — innan det strategiska läget försämrades ytterligare — kan ha varit stor. Än är inte sista ordet sagt om Sarajevomorden och det första världskrigets utbrott. Det lär det aldrig bli. En sak är dock säker, konstaterar Ponting. Om det mäktiga Tyskland sänt ut tydliga fredssignaler skulle den styrande eliten i Wien sett sig tvingad att överge sin krigiska strategi. Den förändrade militära balansen mellan Ryssland och Tyskland kan rimligtvis bidra till att förklara varför den tyska regeringen övergav sin mångåriga fredspolitik under de ödesdigra sommarveckorna 1914.Tretton dagar är i allra högsta grad en läsvärd bok. En utmärkt lektion för den som vill fräscha upp sina gamla historiekunskaper. Och dessutom en rafflande thriller.