Tedrickare, opiumrökare och profiten

Vilka är förklaringarna till att vissa s k psykoaktiva ämnen, såsom alkohol, koffein och tobak, är socialt accepterade medan andra, som cannabis, heroin och kokain är kriminaliserade? Vad beror det på att vissa droger är globalt spridda, medan andra är regionalt avgränsade? Det är huvudfrågorna i David T Courtwrights spännande och lärda studie av drogernas historia. Författaren, som är verksam som historiker vid University of North Florida i Jacksonville, skisserar i sin bok de senaste 500 årens utvecklingslinjer med hänsyn till användning, spridning och handel med droger och den makt som alltid, fastän på skilda sätt, knutits till dem.Med droger avser Court-wright hela registret från socker, koffein och tobak till alkohol, opium, morfin, cannabis, kokain osv, dvs droger som har använts och används till såväl medicin som njutningsmedel. Hans huvudtes är att drogernas betydelse har med deras status som handelsvaror att göra. För att bli goda globala handelsvaror, och därmed lönsamma, måste drogerna vara hållbara, möjliga att transportera och hyfsat överkomliga i pris. De droger som inte fyller alla dessa krav, t ex kava och betel, blir därför inte begärliga överallt utan används inom begränsade områden.Courtwrights bok är indelad i tre större avdelningar. Den första delen behandlar spridningen av de viktigaste psykoaktiva ämnena. Här får läsaren insikt i var en enskild drog har sitt ursprung och hur spridningen har gått till. Den andra delen diskuterar handeln med droger. Här koncentrar sig författaren på deras funktion som medicin och/eller njutningsmedel. Bokens tredje del behandlar droger och makt. Där studerar Courtwright hur handeln med psykoaktiva ämnen berikat de merkantila och imperialistiska eliterna och hur dessa eliter använt droger för att på olika sätt exploatera de infödda.Uttalade vinstsyftenCourtwright visar att vinst- och skatteintressen i alla tider har varit knutna till drogerna. "Beskattningen av droger", skriver han, "utgjorde den moderna statens fiskala hörnsten och den främsta ekonomiska tillgångenför de europeiska koloniala imperierna."Globalisering av vissa droger, exempelvis sprit, tobak och koffein, är, hävdar han, en avsiktlig process med uttalade vinstsyften. Droger har alltså under flera hundra år varit den styrande överklassens största tillgång, i alla fall fram till 1800- och 1900-talens restriktioner mot bruk och handel med psykoaktiva ämnen. Denna historiskt belagda, kallhamrade, egoistiska profithunger präglar ju än i dag de s k knarkkungarna. De har inga som helst moraliska eller etiska betänkligheter när de samlar pengar på andras elände och undergång.De styrande har längre använt droger för att passivisera sina underlydande, för att få människor att utföra arbetsuppgifter de annars inte skulle ta på sig. I samband med krig har droger också varit ett viktigt medel för att hålla stridsviljan uppe. Historiskt sett har, menar Courtwright, droganvändningen fungerat som ett hinder mot socialt avancemang. Droganvändningen dövade suget efter bättre materiella villkor eller större socialt inflytande. Av det skälet låg det i maktens intresse att förse de underställda med droger."Opium för folket"Courtwright diskuterar också att skälen till drogbruket har varierat över tid. I jägar- och samlarsamhällen kunde drogerna användas för rituella bruk, t ex i samband med fester eller viktiga händelser. Med civilisationen och bofastheten blev livet mindre omväxlande än det varit under jägar- och samlartiden. Drogbruket blev då i stället, menar författaren, ett sätt att hantera vardagens tristess och slit. Drogerna togs för att man skulle orka arbeta eller för att man skulle hålla hungern borta. Drogerna blev "ett opium för folket".De styrande har i alla tider försökt reglera användningen av droger. Regleringen har tagit sig uttryck i förbud, beskattning och kriminalisering. Under 1800- och 1900-talen drabbade allt fler restriktioner de psykoaktiva ämnena. Cannabis, opium och kokain blev illegala, icke accepterade droger i det västerländska samhället. Förklaringarna till detta är många och komplexa.En förklaring är att ämnena är skadliga för användaren och leder till kriminalitet och våld, en annan att de medför samhälleliga kostnader som behov av polis och sjukvård, en tredje att de är oförenliga med religionens bud och en fjärde att de hotar gruppens framtid.En femte förklaring är att vissa droger kommit att starkt knytas till underklassen. De droger som utslagna och kriminella använder förlorar i status bland andra grupper. En bidragande orsak till kriminaliseringen av vissa droger ser Courtwright också i att de knutits till den galopperande hiv-epidemin. Alla dessa faktorer bidrar till en negativ syn på ämnena (vilket inte är detsamma som att människor slutar använda dem!). Samhället accepterar inte bruket, som därmed blir ännu mer belastat.Socialt accepterade drogerDe droger däremot som används av de ledande skikten blir socialt accepterade, även om deras verkningar är negativa för människors hälsa. Dock, menar Courtwright, har inställningen till dessa droger förändrats. Under 1900-talet har en förändrad inställning till kropp och hälsa gjort alkoholbruk och tobaksrökning till en klassfråga. Tendenser finns till att rökning blir allt vanligare hos underklassen, medan den minskar i andra grupper. Alkoholbruket, som i de nordiska länderna handlat om att dricka koncentrerat och mycket, börjar förändras i riktning mot ett förment kontinentalt sätt att "ta ett glas vin". Choklad och socker räknas i dag som produkter vi, om vi är hälsomedvetna, helst inte bör äta alls.Courtwrights studie ger mycken kunskap om drogernas historiska utveckling och deras olika användningsområden. Trots det känsliga ämnet är hans ton saklig och han förfaller aldrig till moraliserande värdeomdömen om drogernas vara eller icke vara. Däremot är han tydlig då han gång på gång understryker att drogernas hi-storia också är en profithungerns historia, där några få alltid haft mycket att vinna på mångas bekostnad. På det viset är droghistorien en kapitalismens historia,en förtryckarnas och utsugarnas historia.