Efter murens fall och återföreningen av de bägge tyska staterna har man efterlyst en roman, som återgav händelserna ur ett brett samhälleligt perspektiv. Günter Grass gjorde ett försök i den vägen med ”Ein weites Feld”. Uwe Tellkamps ”Tornet” var ett verk i samma anda med förloppet fram till hösten 1989 från östtyskt horisont. Ett liknande grepp tar likaså Birk Meinhardt i familjeskildringen ”Brüder und Schwestern”, om skeendet genom helt vanliga människors ögon.
Samma ambition, men med först Tjeckoslovakien och sedan Tjeckien som skådeplats, har styrt Petra Hulová, bosatt i Prag. Hennes roman ”För medborgarnas bästa” rymmer ett kvinnligt berättarjag och motsvarande omvälvningar i det egna hemlandet som tema. Tidsspannet är något längre än hos de tyska kollegerna. Här får läsaren dessutom en god inblick i det kommunistiska samhällsbyggandet. En av poängerna hos Hulová är att inte särskilt mycket förändras vid systemskiften.
De människor som drog fördel av och levde gott på den gamla ordningens privilegier, behåller i stort sett sina positioner även under de nya villkoren. Och de som med risk för liv och lem medverkat till omvälvningen får sitta vackert och se på, när andra skördar frukterna. Då spelar det inte så stor roll hur övertygade de än varit om det goda i sitt uppsåt. De krafter som till slut tar över och bestämmer har samma rekryteringsbas som alltid. Och aktivisternas egna motiv visar sig därutöver vara mera mångtydiga, än vad de själva insett.
Petra Hulová intar en både desillusionerad och emellanåt cynisk hållning, när hon återger utvecklingen som ledde fram till Sovjetimperiets fall. Av allt att döma har hon sett för mycket av hur goda idéer och drömmar blir till avfall och bosch. Det Tjeckoslovakien hon skildrar under den kommunistiska eran är ett moras av illusioner, fuskverk, övervakning, propaganda och tom retorik. Och med ett beroende av det stora föregångslandet som skapar förfall och slum. Inte enbart när det gäller bostäder och yttre miljö, utan också i mellanmänskliga relationer i stort.
Ett resultat av centralmaktens planer för ett nytt samhälle är de nystäder som inrättas för att bidra till den revolutionära utvecklingen. Handlingen är förlagd till en sådan stad, kallad Krakov. Där råder brist på det mesta, något som ingen tycks kunna ändra på. När landet blir fritt från Sovjetväldet, fylls butikerna med ett överflöd av varor. Men snart nog kommer baksmällan. Jakten på kapital åtföljs av en ekonomi i kras. De enda som klarar sig någorlunda helskinnade undan är de invandrade vietnameserna, som vet att inrätta sig på egen hand.
Andra samhällsgrupper försöker i stället hitta fördelar i de sociala skyddsnät som återstår. I de nedlagda fabrikernas och arbetslöshetens spår breder kaos och oreda ut sig. Långt in i både familjers och enskilda individers tillvaro. Det är egentligen bara den motståndsgrupp som berättarjaget själv tillhör, som på olika sätt försöker bemästra vad den svåra friheten ställt till. Så ges sista ordet i den här romanen till den dröm som aldrig tar slut om ett nytt och bättre samhälle. Så länge människor finns, hur vidriga de yttre omständigheterna än är, kan den aldrig kan slockna. Med det trösterika budskapet slutar Petra Hulová sin tänkvärda, emellanåt självironiska och ofta dråpliga samhällssatir.