Tankar inför döden

Hur det känns att dö är av naturliga skäl något vi har svårt att veta bestämt. Många har berättat om alla etapper fram emot den sista, men själva utslocknandet kvarstår som en mystisk och skrämmande eller fascinerande hemlighet. Kring denna ofrånkomliga realitet kretsar hela handlingen i Carl-Henning Wijkmarks i dag utgivna roman Stundande natten. En pensionerad skådespelare - inte särskilt framgångsrik eller lycklig sådan - tillbringar sina sista veckor på en vårdavdelning för "livets slutskede". Han inregistrerar klart och redigt både sin egen utförslöpa - det sägs inte direkt men allt tyder på cancer - och medpatienternas och sköterskornas reaktioner.

Wijkmark ägnar sig sällan åt några säregna berättarknep eller andra experiment men han har ett fast och säkert grepp om historien och en lite butter ton som passar utmärkt här. Säkert speglar ämnesvalet hans egna känslor och tankar när han passerat 70-årsåldern. Skådespelaren Hasse är inget utpräglat alter ego utan en ganska vanlig och rimlig person i samma ålder, med lite av samma pessimistiska samtidssyn som Wijkmark själv ofta ger prov på. Både de starka banden av både fysisk och emotionell art till sköterskorna och den avvaktande hållningen till medpatienterna kommer tydligt fram, och här finns också en varsam behandling av mera existentiella problem. Däremot kan man knappast läsa Stundande natten som något inlägg i dödshjälpsfrågan eller i livsåskådningsfrågor i allmänhet; grundtipset för huvudpersonen är i varje fall en vag agnosticism. Han läser allt han kommer över om döden, men det ändrar inte hans pendlande mellan skräck och längtan.

Visst finns här passager där det smyger sig in smått symboliska detaljer, som en vilseflugen fladdermus eller en sista måltid som påskyndar två medpatienters bortgång. Någon religiös överton kan man ändå knappast tala om, ens när huvudpersonen ställer dagens alltför opportunistiska, anpassade och materiellt fixerade människotyp mot en tidigare som han tycker gavs en viss stadga av kristna idéer. Själva motståndet mot den triviala egocentriciteten har Wijkmark förstås ofta gett uttryck för i både romaner och essäer. Här vävs det osökt samman med en berättelse som i all sin enkelhet är både vacker och starkt gripande.

Tankar inför döden

Carl-Henning Wijkmarks nya roman Stundande natten är en gripande skildring av de sista veckorna i en cancerpatients liv, konstaterar Tore Winqvist.