Tajtare, större och mognare

Pop/rock. Elias Åkesson anser att om man "har en gnutta punk i sig så vill man göra tvärtom när det förväntas saker av en." Det märks på Elias & The Wizzkids andra skiva. På det rosa omslaget ligger bandet i ett bad fullt av rosor och i bookletens bilder utmanar de stereotypiskt manliga roller. Även musiken skiljer sig från debutens countrydoftande indiepop. Bort med det akustiska, in med stråkar, blås och influenser av 70-talsdisco och 80-talssyntar.
Soundet är större, låtarna är tajtare. Den känslomässiga desperationen har mognat även om de stora livsfrågorna och den urbana vilsenheten finns kvar. Det är en lättillgänglig skiva som manar till såväl eftertanke som dans och borde ta bandet ett kliv ut mot de stora arenorna.

Tajtare, större och mognare

Maria Nilsson imponeras av Elias & The Wizzkids nya sound som tar fram nya kvaliteter hos bandet.