De allra flesta läsare känner säkert till M A Numminens originella sång – låtar som Upp på källarbacken och Som en gummiboll är fantastiska. Men att musikern också är författare har väl undgått de flesta på den här sidan Östersjön. Numminen har till givit ut 15 böcker. Nu kommer hans, enligt honom själv, viktigast bok Till Helsingfors ut i svensk översättning.
Året är 1960, den unge gymnasisten Juho Niitty beger sig till Helsingfors för att studera och bli, som han säger, ”finansgeni”. Men det är inte bara det som drar, han vill också utforska begreppet ”Vin, kvinnor och sång”.
Det viktigaste för denne Niitty är att vara modern. I stort sett innebär det, när det gäller relationer, att han intellektualiserar, när det gäller studierna, att han är intresserad av det mesta. Han kastar sig in i diskussioner om allt från schlagers och jazz till teoribildningar i sociologi. Han pratar om film, konserter och konstutställningar. Han listar namn, händelser, platser och tankegångar som var viktiga under tidigt 60-tal.
Det blir lite väl anekdotiskt. Niittys kringflackande i akademiska och konstnärliga miljöer håller på i 520 sidor – olovligt tröttsamt. Och det trots att huvudpersonen är en intressant karaktär, en utpräglad särart – artig och korrekt på ett roande och djupt originellt sätt. Om det finns någon behållning med boken är det den att den står i bjärt kontrast till som generationsromaner som Ulf Lundells Jack och Jack Kerouacs På drift.
Tack Numminen, men det räcker inte.